Djupt resonerande strängar

Tapiola Sinfonietta i Tapiolasalen 20.1. Dirigent och pianosolist: Ralf Gothóni. Sallinen, Tavener, Bizet. Ralf Gothóni håller sig med ett rätt begränsat urval favorittonsättare, vars musik han gärna framför och såväl Aulis Sallinen som John Tavener hör till dem. Deras respektive estetik tycks anslå djupt resonerande strängar hos Gothóni och det gick inte heller denna gång att ta miste på den ärligt kända in- och utlevelsen.

Som en röd tråd genom Sallinens produktion går verk benämnda Kammarmusik, oftast skrivna för stråkorkester och ett eller flera soloinstrument. Kammarmusik V, med undertiteln Barabbasvariationer, är skriven för dragspel och stråkar, men hördes nu i Gothónis arrangemang för piano.

Det är fullödig Sallinen, som på ett fruktbart sätt pendlar mellan extroverta, stundtals snudd på dansanta, tongångar och mer introvert reflekterande partier och trots att jag personligen föredrar originalversionen har Gothóni på ett meningsfullt sätt överfört solostämman till det rätt väsensskilda pianot.

Även den engelske Arvo Pärt, John Tavener, ställer stillsamma och mer eruptiva passager mot varandra i Pratirùpa för piano och stråkar, uruppförd av Gothóni 2004, men helhetsintrycket än betydligt mer meditativt än hos Sallinen.

De facto har Tavener tänjt ut sitt relativt begränsade material till snäppet mer än det optimala, men trots att långtråkigheten hela tiden ligger på lur finns det en säregen – förandligad om man så vill – kvalitet i musiken som håller

”De facto har Tavener tänjt ut sitt relativt begränsade material.”

koncentrationen uppe. Inte minst när den görs med en sådan emotionell laddning som nu av Gothóni och hans ypperliga Sinfoniettastråkar.

Det är svårt att tänka sig musik som på pappret tycks mer oförenlig med det tidigare hörda än Bizets C-dursymfoni, men kontrasten var i praktiken uppfriskande. Musiken, skriven av ett 17-årigt geni, har en närapå oemotståndlig schubertsk fräschör över sig och då Gothónis och Ts-musikernas tolkning kändes både fräsch och alert var bravoropen helt på sin plats.

kultur@hbl.fi