Hur finansiera en revolution?

Frihetskämpar lever inte av revolutionär glöd allena. Den arabiska våren befriade folken från diktatorernas ok, men den utdragna maktkampen tär på friheten och leder dessutom till ett fruktansvärt ekonomiskt slöseri. Se bara på Egypten där armén klamrar sig fast vid makten och oroligheterna utarmar landet.

Inflödet av utländska investeringar sjönk med två tredjedelar under fjolåret, turismen minskade med en tredjedel. Egyptens valutareserv har halverats sedan Hosni Mubaraks regim föll för ett år sedan.

Problemet med spontana revolutioner är ofta att avsikterna är goda, men det brister i förmågan att enas om en gemensam plan för framtiden.

Det nya Libyen utgör en intressant kontrast till Egypten, på gott och ont. I Libyen kan läget knappast försämras, för botten nåddes under den blodiga kamp som ledde till Muammar Gaddafis död. Men landet har en rikedom som andra saknar, och nu tänker jag inte på oljan. Nej, Libyen har något mer: Egendom och pengar på konton utomlands, spärrade och frysta av internationella sanktioner mot Libyen och Gaddafi. Miljarder och åter miljarder i oåtkomlig men ack så åtråvärd hårdvaluta.

De provisoriska libyska makthavarna har under hösten försökt kartlägga det som står till buds efter klanen Gaddafis kleptomaniska styre. För det första gäller det att spåra de pengar som smusslats ut ur landet under årens lopp. För det andra finns fast egendom utomlands som ägs av staten i form av hotellkedjor, företag och oljefält. Och för det tredje finns aktier, obligationer och bankdepositioner på utländska banker som tillhör staten Libyen. Summa summarum enligt de senaste uppskattningarna över 170 miljarder dollar.

Nästan tre gånger Finlands statsbudget bara väntar på att lösas ut av de rättmätiga innehavarna.

Men när makten innehas av provisoriska regeringar är det inte lätt att säga vem som är rättmätig innehavare. Det här är en orsak till att västerländska regeringar och banker fortsätter att panta på den libyska egendomen. I december lyfte dock Förenta Nationernas säkerhetsråd sanktionerna mot Libyens centralbank och dess investeringsbolag, och det här borde ge fart åt ett flöde av miljarder till revolutionens väktare.

När och hur det sker är lite oklart. Enligt libyska källor har vissa europeiska tjänstemän lovat återbörda pengar förutsatt att en del går till import av europeiska varor och projekt. Europa är i kris, som alla vet. Och enligt europeiska källor har vissa libyska tjänstemän lovat rabatt på beloppen som ska återbördas om små gåvor kanaliseras till de smidiga tjänstemännen. Men allt detta är kanske bara elaka rykten.

Libyens revolution kan visa sig bli den bäst finansierade i världen och ge folket en blomstrande framtid, men lika lätt kan miljarderna försvinna i fel fickor. Hur returneringen av kapitalet sker är alltså en stor fråga för Libyens framtid och för västerlandets heder. En riktig 170-miljardersfråga.

Björn Sundell är utredningsansvarig vid tankesmedjan Magma.