Teknikens och känslans symbios
STRÅKENSEMBLE Jousia Ensemble i Musikhusets Repetitionssal 21.1. Rameau, Janácek, Ravel.
Vad återstår väl att säga när de flesta superlativer redan är nyttjade på Jousia Ensemble och deras sagolikt inspirerande konsertmästare Janne Nisonen, som när han inte sätter fyr och flamma under Tapiola Sinfonietta- pannan bl.a. arrangerar stråkkvartetter för sin ensemble.
Jousia presenterar vid varje konsert minst ett av stråkkvartettlitteraturens mästerverk i omstöpt version och t.ex. Beethoven- och Bartókkvartetter har fullkomligt utan möda transformerats till stråkorkesterformat, i regel i arrangemang tillskrivna hela ensemblen.
Så även nu Janáceks första stråkkvartett, Kreutzersonaten, som fungerade precis lika bra i stråkorkesterskepnad som, varför inte, Schönbergs Verklärte Nacht. De hyperexpressiva tongångarna fick stundtals ännu mera kött på benen, även om de janácekska klangeffekterna vid något enstaka tillfälle tappade aningen i omedelbar verkan.
Det lönar sig dock att inte förväxla stråkorkester modell Jousia med stråkorkesterformatet à la symfoniorkester. Jousia räknar inalles omkring femton musiker och kammarstråkar torde vara den lämpligaste benämningen.
Osviklig stilkänsla
Det kammarmusikaliska tonfallet var även satt i högsätet i Nisonens eleganta arrangemang av Ravels härliga kvartett, samtidigt som det inte var någon överraskning att just det här stycket smälte speciellt väl in i sammanhanget.
Ravel var en utpräglad orkesterns man som inte säl- lan tänkte orkestralt även i sin kammar- och pianomusik och detta hade man även tagit fasta på i den laddade tolkningen, som på ett fruktbart sätt kombinerade det intima med det mer storstilade.
Den musicerandets glädje, den teknikens och känslans symbios och den osvikliga stilkänsla som man hittills haft orsak att förknippa med Jousia gjorde sig i högsta grad gällande även i Musikhusdebuten och den tyvärr blott halvfulla Repetitionssalen resonerade lustfyllt.
Så framför allt i öppningsnumret, den festliga sviten ur Rameaus opera Dardanus, där man fick assistans av två oboer och en fagott ur Hagalundssinfoniettan. En fransk Vivaldi är här i farten och man tog med förtjusning till vara musikens många oväntade dramatiska och kapriciösa vändningar.
kultur@hbl.fi