Pappersdockor i tre generationer
Förut ritade flickor pappersdockor med utstyrsel och lekte med dem. I dag pågår samma lek på nätet. Rollspel i en fantasyvärld har det alltid varit fråga om.
Carina Gräsbeck i Åbo har alltid varit fascinerad av pappersdockor. Intresset har hon ärvt av sin mamma Barbro Gräsbeck. Hon ritade pappersdockor redan på 1930-talet. Ett hundratal klänningar och dräkter och tio pappersdockor finns bevarade från den tiden.
– Jag började rita som sexåring i början av 1970-talet. Jag såg ett tvprogram om en familj på Hawaii och då knäppte det till. Jag ritade familjen. Efter det följde massor av andra dockor med kläder. Bland annat var jag fascinerad av filmen Borta med vinden, så Rhett Butler finns i flera versioner, berättar Carina Gräsbeck.
Hon ritade inte ensam. De var flera väninnor som ritade och så lekte de med dockorna och deras kläder tillsammans. Det blev olika lekar med olika väninnor.
– Jag kunde få inspiration av vad som helst, bilder, filmer, tidningar. En tid kollade jag in de äldre gymnasieeleverna och ritade av dem och vad de hade på sig. Jag gick i skola i Grankulla då så det blev mycket seglarskor och Lacoste-skjortor. Dockorna och kläderna speglar den tidens mode.
De dockor som hennes mamma Barbro Gräsbeck ritade är sirliga med vackra utstyrslar och kläder, bara några centimeter stora, de heter till exempel ”söndagsdräkter” och ”stranddräkter”, klädesplagg vi inte använder i dag.
– Min mamma tecknade väldigt bra och dräkterna har väldigt fina detaljer. Det var synd att hon inte som sin bror Carl-gustaf Lilius blev konstnär. Hon gav pappersdockssamlingen till sin lillasyster Ann-marie och jag fick den när jag var tillräckligt gammal för att inte förstöra den.
Också på nätet
Carina Gräsbeck ritade också pappersdockor tillsammans med sin dotter Zaida Sjölund, med motiv från bland annat Buu-klubben.
– Men så hittade vi Stardoll på nätet, en community med flera tiotals miljoner medlemmar. Där kan man skapa egna garderober åt sina dockor, köpa kläder och låta ens vänner leka med dem.
Papperdockor har det funnits sedan slutet av 1800-talet.
– Det är en fantasivärld man lever i. Numera spelar man rollspel när man vill drömma sig bort och få en annan personlighet en stund.
Det var Carinas man Kenneth Sjölund som tyckte att man borde göra en utställning av både Barbros och Carina Gräsbecks samt Zaida Sjölunds dockor och kläder.
Sagt och gjort. Carina Gräsbeck ansökte om stipendier och fick och på svart sammetstyg limmades dockorna upp bakom glasramar. Den behändiga utställningen som blev klar redan för ett par år sedan är lätt flyttbar och har turnerat på olika håll bland annat på flera bibliotek och väckt mycket förtjusning och uppmärksamhet.
– Det är många som sagt oj, jag har också pappersdockor i en låda på vinden. Det gav mig idén att utvidga projektet och jag funderar på att skriva en bok där jag kunde intervjua människor från olika generationer. Det är ju fråga om ett kulturarv i mikroformat och det skulle vara roligt att veta var de som sysslat med pappersdockor fått sin inspiration. Jag tror inte att det är så många som ritar nu längre, säger Carina Gräsbeck, som också själv lade av tidigt.
– Det tog slut ganska tvärt och jag blev en tråkig akademiker i stället för designer, men inte har jag ångrat det.
Hon har upprättat en Facebooksida och en blogg: pappersdockan. wordpress.com
Man får också gärna ringa henne på numret 040-540 57 39.