En barnkär missionär
NAMN: RUT LINDGREN. FÖDD: 10.3.1935. DÖD: 19.12.2011. Några dagar före jul, den 19 december 2011, nåddes vi av sorgebudet att vår goda vän och Metodistkyrkans mångåriga missionär Rut Lindgren i Zimbabwe hade avlidit. Rut drabbades av en plötslig sjukdomsattack i sitt hem, omgiven av sina älskade fosterbarn. Vid sin död var hon 76 år gammal.
Rut hade efter att hon blivit pensionerad både deltidsarbetat på Nyadiresjukhusets apotek och fortsatt med att ta hand om sina fosterbarn. Dagen före sin bortgång hade hon hjälpt till att ordna en julfest i församlingen på Nyadire och kommit sent hem efter festen.
När vi minns Rut, som också kallades för Uti, så rullas en fantastisk levnadsberättelse upp för vår inre syn. Som baby hade Rut kommit till Bensows barnhem i Grankulla. Där växte hon upp och gick i skola i Grankulla. Rut älskade barn och utbildade sig i unga år till barnsköterska.
Som 17-åring hade Rut sett en syn av ett utländskt landskap med en massa mörkhyade människor. Sedan hade synen ändrats till barn som sträckte ut armarna och en röst som sade: ”Kom över och hjälp oss.” Rut fick senare i livet flera gånger bekräftelse på den här synen.
Rut trivdes med sitt arbete på Tölö barnhem, men kände starkt kallelsen att bli missionär och ville därför vidareutbilda sig. Hon utbildade sig til sjuksköterska i Stock- holm. Efter det studerade hon också till barnmorska i Göteborg. Därefter läste Rut teologi ett år, gick på en kurs i tropisk medicin och tog en kurs i engelska.
År 1965 reste Rut till Rhodesia, där hon det första året arbetade på Mutambara-sjukhuset, ensam ansvarig för patienterna. Senare placerades hon på Nyadiresjukhuset. Småningom kom den viktigaste delen av Ruts arbete att utgöras av klinikresorna till otillgängliga områden i bushen. Tyngdpunkten på arbetet var preventiv vård, vaccinering och rådgivningsverksamhet för barn.
Många barn led av kwashiorkor eller marasmus, mycket svåra undernäringstillstånd, men Rut tog dessa barn hem till sig där hon kunde ha dem under ständig uppsikt. Av dessa barn hade många samtidigt mask, tuberkulos, malaria, bilharzia, lunginflammation eller andra sjukdomar. Hennes hjärta veknade varje gång hon såg ett sjukt barn.
Under årens lopp blev det långt över hundra barn som i olika repriser bodde hos henne för längre eller kortare tid. Under inbördeskriget i Zimbabwe råkade Rut ut för en svår olycka. Hennes arbetskamrat och vän Esther omkom då ambulansen de satt i körde på en landmina. Rut skadades svårt och Metodistkyrkan tyckte att det var farligt för Rut att stanna i Zimbabwe så hon skickades för några år som missionär till Liberia. Under den tiden fick Rut glädjen att ta hand om baby Josie som sin egen dotter.
Det ömsesidiga starka bandet mellan dem varade hela livet. Hon tog också initiativet till att ett barnhem grunda- des för de barn hon inte kunde ta emot i sitt hem, och detta barnhem har fungerat över mer än tio år.
Under president Robert Mugabes makthungriga och hänsynslösa regering hade Rut ofta hotats och försök från regimen gjordes att tvinga henne att lämna landet. Men hon lät sig inte skrämmas och de afrikaner som kände henne stöttade henne.
Rut levde med alla sina barn, skötte dem med varm hand och betonade alltid utbildning som nyckeln till en bra framtid. Rut levde med en hög moral och var mån om att barnen skulle uppföra sig respektabelt och väl. Hennes sätt att leva och arbeta gjorde att hon högaktades av många. Trots knappa ekonomiska omständigheter kunde hon hjälpa så många och hon var en förebild för sin omgivning. Ruts liv finns dokumenterat i en bok, Rösten som kallade, skriven av Birgit Grönqvist. Boken har översatts till engelska och den har väckt intresse i Amerika, där det finns planer på att göra en film om Rut.
Begravningen som blev en vacker och värdig sorgefest, ägde rum i Zimbabwe på Nyadire, där Rut enligt sin egen önskan ligger begravd. Sorgen är stor, liksom förlusten av en mamma för så många, en yrkesskicklig sjuksköterska samt en äkta vän.
Vi tackar Gud för Rut och hennes livsverk. Vi hyllar hennes minne och fortsätter hennes arbete bland annat genom att hjälpa hennes fosterbarn. Vi glömmer Dig aldrig, Rut.