Ole Anders Halén
Född:
3.4.1944
Död:
19.8.2013 Ole föddes i Tavastehus men levde huvuddelen av sitt liv först i Helsingfors på Mariegatan i Kronohagen och från tonåren i Sibbo Östersundom, en ort han förblev trogen till slutet av sitt liv.
Hans föräldrar var amatörmusiker och Ole sporrades redan i tidiga år att spela musik. Ole tog studenten från Andra Svenska Lyceum 1965 och blev merkonom från ”Lilla Hanken”1967.
Han började spela gitarr vid 13 års ålder och fann sin väg till Ingmar Englund som gav honom undervisning i några år. Tillsammans med några kompisar bildades gruppen The Savages. Det blev många spelningar som inverkade menligt på pojkarnas skolarbete, men det gick bra till slut för Ole.
Han jobbade först på NFB och sedan på IBM, där han hade kunnat göra karriär om inte fru Musica åter hade blandat sig i hans liv. Ole hade börjat gå i lära hos den legendariske klassiska gitarrens fader i Finland, Ivan Putilin, bördig i S:t Petersburg. Putilin hade grundat en linje för klassisk gitarr vid Sibeliusakademin, fungerade själv som intagningskommitté och tog in sina mest begåvade elever, Ole bland dem. Han skickades av akademin och Undervisningsministeriet till Belgien på en kurs i gammal musik under två somrar, där han lärde sig spela luta och blev en av pionjärerna i Finland på instrumentet. Utbildningen fortsatte i Cheltenham England för Diane Poulton tillsammans med bland andra Jakob Lindberg, senare professor i lutspel i Oxford. Ole gick ut ”Sibis” 1973 och fick jobb vid Lahden Musiikkiopisto, där han i tio år verkade som gitarrlärare och vid sidan om som lärare i musikfostran vid Sibeliusakademin.
På 70talet var det svårt att få tag på kvalitetsgitarrer i Finland, så Ole började importera gitarrer av märkena Martin, Ramirez och Gonzales Rodrigues med sitt bolag Chorus Productions tillsammans med Aranjuez strängar. Bra strängar var också bristvara så han började tillverka egna under märket Chorus strings med hjälp av en självkonstruerad maskin. Här blev han bekant med Jorge Morel som undrade om Ole ville ge ut hans noter och det ville Ole. Det blev sedan mera noter och skivor med bland andra John Mills, Robert Brightmore, Seppo Siirala, Janne Lehtinen, Pentti Hilden, Finnish Guitar Trio med flera.
Samarbete inleddes med Kirjastopalvelu, FMusiikki och Ostinato med vilka han arbetade ända till kort före sin död. Han förmedlade gitarrmusik och noter från ett flertal källor, varav den största var Mel Bay i Kalifornien och till vilken han själv arrangerade noter för gitarrmusik, bland annat från de nordiska länderna som han även spelade in på cd.
Ole Halén var en begå vad musiker som spelade all slags musik, helst underhållningsmusik med en gedigen klassisk teknik utlärd av den stränge maestron Putilin.
Chet Atkins, som han även var personligen bekant med, var förebilden på grund av dennes snygga spelteknik. Över huvud taget menade Ole att musik bestod av skalor och harmonier och att stilen och vem som skrivit den var mindre viktigt bara det klingade skönt och det gjorde det ju i hans händer.
Som lärare var Ole betydligt liberalare än Putilin. Han var ständigt inspirerande fast man hade övat för lite, framförandet var skralt och man kommit till lektionen med stor ruelse och bävan, så lyckades han alltid få fram det positiva och man lämnade lektionen glad i hågen och inspirerad att öva mer. Ole var en glad optimist med gedigna insikter i gitarrens värld av vilka han villigt delade med sig till sina vänner och elever.
Ole hade många planer som inte blev av, men han hann under sitt sista år ändå ge ut två skivor, en nostalgitripp med Savages och en duoskiva tillsammans med Janne Lehtinen, som spelades in i hans studio i Östersundom.
I Ole Halén förlorar gitarrvärlden en gedigen musiker, en notpublicist med massor av kunskaper, av vilka han delade med sig ytterst generöst, och en veritabel idéspruta. Han saknas av sin hustru Irmeli, sina bröder och ett stort antal vänner över hela världen.