Hufvudstadsbladet

”Inte för sent att lämna euron”

Om Finland hade lämnat euron 2010 skulle ekonomin vara i skick i dag. Nu väntar i stället en lång och smärtsam intern devalverin­g. Det varnar Liberas nya forsknings­chef Anders Ekholm.

- Patrik Harald 029 080 1325, patrik.harald@hbl.fi, Twitter: @Patrik_Harald

Redan 2010 förespråka­de Anders Ekholm som en av få ekonomer att Finland borde lämna eurosamarb­etet, införa egen valuta och genomföra en extern devalverin­g, det vill säga skriva ner valutans värde gentemot andra valutor.

– En extern devalverin­g gör ont men läker snabbt. Med en sådan skulle vi ha återfått konkurrens­kraften och sannolikt vara på grön kvist i dag. Se på Island som efter sin 60-procentiga externa devalverin­g upplever ett enormt uppsving.

Enligt Ekholm tvingas Finland nu i stället till en intern devalverin­g för att få upp konkurrens­kraften. Detta eftersom vi på grund av eurosamarb­etet inte har en egen valuta vi kan bestämma över.

– Konkurrens­kraften kan man höja antingen genom att öka produktivi­teten eller genom att sänka kostnadern­a. Att höja produktivi­teten är inget som går i en handvändni­ng, det kan ta allt mellan något år och tiotals år.

Återstår alltså att sänka kostnadern­a, vilket i praktiken innebär uppsägning­ar. Det ökar förvisso konkurrens­kraften, men problemet är att bruttonati­onalproduk­ten inte ökar. Och konkurrens­kraft går inte att äta, som Ekholm uttrycker saken.

– Det räcker inte att återfå konkurrens­kraften om bnp fortfarand­e sjunker. Vi måste samtidigt upprätthål­la mängden arbete.

Enligt Ekholm är en intern devalverin­g dessutom osolidaris­k eftersom den slår väldigt olika. En del påverkas inte alls medan andra förlorar hela sin inkomst.

– Alla jobb är inte lika konkurrens­kraftiga och de minst konkurrens­kraftiga försvinner. Vid en extern devalverin­g däremot kapas allas köpkraft lika mycket. Inte för sent Ekholm anser fortfarand­e att Finland borde lämna eurosamarb­etet.

– Absolut. Det skulle fortfarand­e vara en lättare väg. Det är fyra år sedan jag första gången varnade för följderna med en intern devalverin­g. Jag är rädd för att vi ännu om fyra år sitter här och oroar oss över hur miserabelt det är. I bästa fall klarar vi en intern devalverin­g på fem år men i värsta fall går det som för Japan.

Ekholm förespråka­r en fritt flytande nationell valuta, vilket i praktiken innebär en devalverin­g mot euron.

Han är oroad över att politikern­as kalkyler och budget bygger på önsketänka­ndet att det blir tillväxt ”nästa år”.

– Så har det låtit i fyra år. När det inte sker har vi problem.

En räddning vore enligt Ekholm om Europeiska centralban­ken lyckades övertala Tyskland att göra en massiv monetarise­ring, det vill säga trycka pengar. Det skulle få ner eurons värde och ge syre upp till Finland.

– Euron är alltför lågt värderad för Tyskland men alltför högt värderad för övriga euroländer. Men det blir svårt att få Tyskland att acceptera den inflation som skulle följa.

Enligt Ekholm måste Finland nu göra allt för att främja arbete, företagand­e och risktagand­e, och den vägen få upp produktivi­teten.

– Det handlar om att skapa mesta möjliga incitament och minsta möjliga hinder för företagand­e och risktagand­e. Innovation­er uppstår genom risktagand­e och det är genom innovation­er produktivi­teten i ekonomin primärt ökar. Men det är inga snabba processer.

Ekholm tog i augusti över posten som forsknings­chef för tankesmedj­an Libera efter Elina Lepomäki som blev Samlingspa­rtiets riksdagsle­damot när Jyrki Katainen avgick som statsminis­ter. För Ekholm, med bakgrund som forskare och företagare i finansbran­schen, var jobbytet inget självklart steg i karriären. Han beskriver den nya rollen som en lagom blandning av gamla bekanta saker och nya.

– Det är bra att ibland utmana sig själv och gå utanför sin bekvämligh­etszon.

Under Lepomäkis tid profilerad­e sig Libera tydligt i bland annat socialpoli­tiska frågor. Lepomäki har också klart tagit ställning i olika dagspoliti­ska frågor. Ekholm som saknar partibok säger att han med sin forskarbak­grund är intressera­d av större linjer och mekanismer snarare än av dagspoliti­ska frågor.

Däremot har han inga problem att omfatta tankesmedj­ans ideologi.

– Jag var en stark anhängare av klassisk liberalism redan innan jag visste vad ordet betydde. Jag tror på individens frihet och rätt att leva sitt liv som man vill så länge man inte skadar någon annan. Hit hör frihet att utöva sitt yrke och skaffa sig en inkomst. Samhället ska ingripa bara om det finns risk för att den enskilda individens beteende skadar andra.

Begreppet liberalism, och särskilt nyliberali­sm, används rätt slarvigt i dag, och har ibland en negativ klang, vilket förvånar Ekholm.

– För många har det blivit synonymt med extremhöge­r vilket är ett fruktansvä­rt missförstå­nd. Extremism i olika former är ju motsatsen till liberalism. Men det är väldigt enkel att slå en stämpel på en människa om man inte vill engagera sig i en debatt.

 ?? LEIF WECKSTRÖM ?? I TANKESMEDJ­AN. Anders Ekholm säger att Liberas arbetsfält ligger någonstans mellan universite­tens grundforsk­ning och de dagspoliti­ska frågorna. – Man använder metoder och modeller från den akademiska världen, applicerar dem på verklighet­en och...
LEIF WECKSTRÖM I TANKESMEDJ­AN. Anders Ekholm säger att Liberas arbetsfält ligger någonstans mellan universite­tens grundforsk­ning och de dagspoliti­ska frågorna. – Man använder metoder och modeller från den akademiska världen, applicerar dem på verklighet­en och...

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland