Busande östtyskar kunde inte stoppa S-O
Det är i dag på pricken ett halvsekel sedan racerbåtarnas Paavo Nurmi, S-O Fagerström, gjorde sitt livs lopp och knep EM-titeln i östtyska Bad Saarow.
Trettiofyra mahognyglänsande ”galoscher” med ilsket rytande etanolrisinoljedrivna motorer störtade över startlinjen. Trängseln på den kvadratiska 2 000 meter långa banan var kaotisk med ekipagen som gjorde upp till 120 kilometer i timmen.
– Det var lite fel att släppa i väg alla på en gång. Senare decimerades startfälten till bara sexton båtar, säger Stig-Olof Fagerström, 84.
Vi sitter i det lilla kontoret på Depåvägen i Hertonäs i Helsingfors, brygg- och hustillverkaren SOFA:s huvudkontor.
– Jag sköter fortfarande bokföringen och det ena och det andra. Jag har varit företagare i 65 år, säger S-O.
Det var så idolen bland alla båt- och fartdyrkande tonåringar kallades på sextiotalet. S-O var ett fartfenomen. Femtonfaldig världsrekordhållare, tjugofaldig FM-guldmedaljör och niofaldig nordisk mästare ...
– Det är ingen konst att köra med gasen i bottnen. Skickligheten är att veta när man ska lätta på den, var hans lärdom då och nu.
En sanning som går att tillämpa på nästan alla områden i livet.
Men det var just detta ”lättande på gasen” som höll på att stå honom dyrt, de dramatiska dagarna i Östtyskland för femtio år sedan.
– Det var en trestadstävling. I den första deltävlingen på Elbe vid Dessau var det stark ström och vid vänd- punkten måste man sakta in. Båten välte och en medtävlare körde över mig. Det var tur att man inte hann sticka upp huvudet. Okuvlig S-O hade dock så att säga vanan inne att välta. Under sin första tävlingssäsong 1955 välte han åtta gånger. I en tävling lyckades han med konststycket att köra omkull två gånger i samma start. Efter den första vurpan simmade han till båten och kravlade sig in och strax efteråt bar det omkull igen.
I den andra tävlingen i Berlin körde han först i klass B, men motorn gav upp. Det gjorde däremot inte S-O, han visste att A-klass-starten skulle gå om en liten stund och liftade med en åskådarbåt tillbaka till startplatsen.
– Men den fick också motorstopp! Jag hann fram i sista ögonblicket, tog tre–fyra steg och kastade mig i båten. Den startade på första knycken och jag körde i en halvcirkel mot startlinjen, fick en drömstart – och vann. – Folk trodde inte sina ögon. Den sista tävlingen, och samtidigt den sista chansen att ta Europamästerskapet var i J-klassen för båtar med motorer på max 175 cc i Bad Saarow. Tävlingen bestod av fyra starter.
– Man måste hela tiden passa på så att ingen körde på en, vi var ju trettiofyra ekipage i den första starten. De minskade sedan efter hand.
S-O körde jämna goda resultat de tre första heaten och lämnade toppnamnen, västtysken Kurt Mitscke och östtysken Siegfrid Schultz bakom sig. Mitscke tappade guldvittringen i tredje starten när han tjuvade med några decimeter. S-O:s båt låg nästan på millimetern rätt.
Östtyskarna satsade allt på Schultz, som förstås körde med en östtysk motor. De andra östtyskarna var beredda till vilka tjuvnyp som helst för att gynna sin egen man. Man körde på motståndaren om inget annat hjälpte. ”Stallorder” – Före sista starten föreslog Mitscke att han kör så att östtyskarna tvingas åt sidan så att jag kommer förbi. Så kom vi överens om att jag låter honom köra om mig just före målgång, för mig räckte en andraplacering till mästerskapet. Vi körde båda med Königmotorer, Mitscke som fabriksförare.
Taktiken lyckades och ”stallordern” gav König dubbelsegern, medan östtyskarna inte fick sin efterlängtade PR-vinst.
Hemma stod båtsporten inte högt i kurs bland medierna. Helsingin Sanomat kvitterade mästerskapet med några rader på sportsidorna.