Saga banar väg för unik trupp
I flera år letade Saga Hänninen efter en tränare i rytmisk gymnastik – helt omedveten om att tränaren Mari Mieskonen också sökte henne. När de träffades i fjol sa det genast ”klick” och nu siktar duon redan på Special Olympics i Los Angeles i sommar.
Vad gör man om man har Downs syndrom och ett brinnande intresse för sport och rytmisk gymnastik? Man googlar, såklart.
– Men hur vi än letade hittade vi ingen som kunde träna Saga i huvudstadsregionen. Närmaste tränare fanns i Nådendal, säger Sagas mamma Soile Hänninen.
Det struntade den nu 14-åriga Saga Hänninen i. Tillsammans med sina föräldrar letade hon upp videor på Youtube där man förevisade de officiella Special Olympics-programmen för rytmisk gymnastik. Snart tränade Saga Hänninen hemma i vardagsrummet med boll, tunnband rep och band. Hennes lillasyster Kiia som också sysslar med grenen fungerade som tränare.
– Det gick ganska vilt till när bollen flög längs med väggarna och bandet trasslade in sig. På sommarstugan där det inte finns så mycket plats flög ett och annat i golvet, säger pappa Mika Hänninen.
Att träna in ett gymnastikprogram ställer hårda krav på en tävlande med Downs syndrom. Grenen kräver minutiös kroppskontroll, koordination och muskelminne. För Sagas del betydde det hundratals timmar av träning för att minnas koreografin och få in de rätta rörelserna.
Årets idrottare i Esbo Året var 2010 när tränaren Mari Mieskonen för första gången börja- de leka med idén om en trupp för funktionshindrade barn. Hennes klubb, SC Vantaa var i Tartu i Estland och följde med en gymnastiktävling när scenen intogs av en amerikansk trupp vars medlemmar hade olika funktionsnedsättningar. Showen imponerade stort på hela publiken.
– Vi i SC Vantaa började genast planera en egen trupp. Men att realisera planen verkade nästan omöjligt. Vi annonserade överallt men hittade inga deltagare, säger Mieskonen.
I fjol korsades äntligen Maris och Sagas vägar. Nu blev det slut på både letande och träningar i vardagsrummet. Personkemin fungerade över all förväntan och Saga konstaterar glatt att hon alltid ser fram emot sina lektioner.
– Saga har utvecklats otroligt snabbt som gymnast. Hon är också mycket musikalisk och skicklig på att följa musiken, säger Mari Mieskonen.
I fjol uppmärksammades duons insats också på högre nivå när Saga utsågs till Årets idrottare i Esbo.
– Det var mamma som såg nyheten på nätet på kvällen. Jag hade redan somnat, men när jag vaknade berättade hon vad som hänt. Jag kunde bara säga ”Va?”, säger Saga.
Utmärkelsen var inte bara en personlig vinst utan en vinst för hela handikappidrotten, betonar pappa Mika Hänninen.
– Det finns tusentals skickliga idrottare i Esbo, och att staden lyfter fram handikappidrotten är en fråga om värdering och synliggörande.
Nästa steg är att delta i sommarens Special Olympics World Summer Games, som ordnas i Los Angeles i juli. Träningen är i full gång och Saga kommer att delta i fyra program med fyra olika handredskap: tunnband, band, rep och boll.
– Nervös? Nja, inte egentligen, säger Saga Hänninen. Det märks också när hon uppför ett av programmen framför videokameran. Scenvanan sitter i och Saga darrar inte på handen. Hon har mycket erfarenhet av att uppträda och har även uppträtt inför större publiker i träningssyfte. Dessutom har hon fått sin självsäkerhet från sina andra hobbyer – balett, ridning och skidåkning.
Men att Mari och Saga träffades resulterade faktiskt i ännu mer än tävlingar och utmärkelser. Sagas tävlingsiver smittade av sig till familjebekanta och kompisar och plötsligt fanns det många som ville prova på. När HBL besöker Sagas träningar i Simonkallion koulu i Vanda möter vi inte mindre än elva barn som tränar gymnastik.
– Intresset är så stort att vi funderar på att starta två grupper, en för äldre och en för yngre barn, säger Mari Mieskonen.
Drömmen om en egen tävlingstrupp kommer hela tiden närmare.
Det gick ganska vilt till när bollen flög längs med väggarna och bandet trasslade in sig.
Mika Hänninen
Sagas pappa