I skuggan av rampljuset
Inför årets stora filmfest i natt visas den långfilm som fick fjolårets Oscar i dokumentärklassen: Morgan Nevilles 20 Feet from Stardom (USA 2013) om artistvärldens stora doldisar: bakgrundssångerskorna, eller körflickorna, som förgyller rockklassiker som Lou Reeds Walk on the Wild Side, Lynyrd Skynyrds Sweet Home Alabama och Rolling Stones Gimme Shelter med sina stämmor. För att nämna några av de exempel som kryddar denna musikspäckade dokumentär.
20 Feet from Stardom inleds i feelgood-anda som en hyllning till och revansch för dessa begåvade artister som verkat och verkar i det fördolda. Sångerskor som Merry Clayton, Darlene Love, Claudia Lennear, Lisa Fischer och Judith Hill har tre saker gemensamt, de är kvinnor, de är svarta och de har sjungit bakom världens största stjärnor. Några av dem är gamla och var aktiva för ett halvsekel sedan, andra är verskamma i dag, även om bakgrundsångare är ett försvinnande yrke. Flera av dem har försökt sig på en solokarriär, men ingen av dem har slagit igenom på allvar – och när man hör dem sjunga kan man fråga sig varför. För de sjunger alldeles fantastiskt.
En teori som framförs i dokumentären är att bakgrundsångerskorna inte har det ego och in- tresse som krävs för att själva stå i rampljuset, och kanske inte heller är så bra på att armbåga sig fram i branschen. Men det förklarar inte helt varför deras försök som soloartister floppat, och dokumentären levererar heller inga svar som skulle skingra det talangfulla guldskimret kring dessa artister (exempelvis att deras soloskivor helt enkelt inte var tillräckligt bra?). Säkert är att musikbranschen är nyckfull; lika mycket om talang handlar det om tur och andra, yttre faktorer. Få är de som i slutändan lyckas i denna bransch. Att stå sex meter bakom världens största är trots allt att ha kommit längre än de flesta som vill syssla med musik.