När Simon försvann

I april i fjol gick en efterlysning ut i medierna. 23-årige Simon Lindell hade försvunnit från sin examensfest på en restaurang i Berghäll. Många var de människor som engagerade sig i och följde sökandet efter Simon. För att hitta honom startade hans syster en grupp på Facebook som snabbt fick många följare. Personer som inte kände Simon slöt upp när man gick ut och letade efter honom.

I Elin von Wrights radiodokumentär 23-åriga Simon som försvann medverkar Simons anhöriga och närmaste samt centrala personer i eftersökningarna. Den går tillbaka till händelserna i våras, och fokus ligger på hur de anhöriga, främst pappa Bertel och syster Ida-Katharina upplevde försvinnandet, veckorna av ovisshet och tiden efter att Simon hittades. I all sin stillsamma saklighet är det dramatiskt och starkt material. Det handlar om hur de anhöriga in i det sista levde på hoppet, och om sorgen efter att ha förlorat sitt barn och den människa som stod en allra närmast. von Wright beger sig bland annat ut på Berghälls gator med pappan och systern för att röra sig i samma kvarter som den berusade Simon tog från restaurangen sin sista kväll i livet. Det är ett mysterium varför han gick åt helt motsatt håll än han borde ha gjort.

I dokumentären finns en udd av kritik mot hur de anhöriga blev bemötta när de vände sig till myndigheterna. De anhöriga upplever också att det skulle ha varit lättare att hitta Simon om de fått tillgång till uppgifterna om hans telefontrafik. Ida-Katharina Lindell har därför startat ett medborgarinitiativ för att polisen ska få begära ut teleuppgifter för att hitta försvunna personer.