Parasoll

Det kom ett rörformat paket med posten. Innehållet var lika spännande som emballaget. Det var nämligen ett parasoll. Inte av den sorten som står i trädgården eller skuggar på balkongen utan en liten nätt paraplyliknande anordning som fina damer använde förr i världen. Hon som skickade det till mig efter att ha hittat det i sina gömmor tror att det är ungefär hundra år gammalt.

Det kan bra stämma. Skärmen, som är alldeles hel, är av bomullstyg och har tydligen varit prydd med påmålade blommor. Parasollet är litet och elegant. Det användes både som accessoar och solskydd. Dess huvudsakliga uppgift då för mer än hundra år sedan var att skydda den fina damens hy från solens fördärvbringande strålar. En societetsdam fick aldrig bli solbränd, det ansågs opassande. Det räckte inte med enbart parasoll, hon bar också vidbrättad hatt, ofta med flor framför ansiktet och som ytterligare skydd kunde hon smeta in hyn med äggvita.

På gamla bilder från de badorter som ännu vid sekelskiftet 1900 fanns överallt, också i vårt land, ser man vitklädda damer promenera i parken med vackra parasoller i högsta hugg. Den vita fotsida klänningen, ofta prydd med spetsar, volanger, stråveck och annat pynt var likaså en statussymbol. Stassen var ömtålig, svårtvättad och svårstruken. Bärarinnan visade att hon hade råd med tjänstefolk som sydde, tvättade och strök!

Ända in på 1900-talet var parasollet en populär modedetalj som ingen elegant dam visade sig utan. Parasollet följde modets växlingar och blev allt mera påkostat. Det kunde ha en skärm av siden i olika färger, som ofta matchade damens kläder och pryddes med spetsar, fransar, band, rosetter och fjädrar.

På 1920-talet blev det modernt att vara solbränd och parasollet försvann. Det var en statussymbol som hade överlevt sin tid. Paraplyerna, som är yngre än parasollet, kom i stället på bred front. Och en elegant dam med parasoll skulle nog väcka en viss uppmärksamhet i dag.