En mässa för de alternativa böckerna
Ett stenkast från bokmässan i Mässcentrum bjuder anarkister och fredsvänner på en gratis skuggbokmässa.
Det är inte alldeles lätt att få tag på någon som kan berätta om Helsingfors Anarkistiska Bokmässa, som ordnas i helgen för femte året i rad. Mässan arrangeras nämligen av en grupp människor som avsäger sig all form av auktoritet och därför fattar sina beslut gemensamt.
Men Emmi Kaartinen ställer upp som talesperson i egenskap av frivilligarbetare på en av huvudarrangörerna, antikvariatet Mustan Kanin Kolo i Berghäll. Mustan Kanin Kolo drivs liksom skuggbokmässan med frivilliga och kollektiva krafter. Ett tiotal personer delar på arbetspassen i bokhandeln som profilerar sig med litteratur som rör arbetarrörelsen, fredsrörelsen, anarkism, queerfeminism och science fiction. Trots att alla jobbar gratis är handeln är inte vinstdrivande, men när man går på plus används pengen till att köpa in nya böcker. Eller till att ordna evenemang som skuggbokmässan.
Pappersoptimist
Enligt Emmi Kaartinen finns det ett stort behov av en alternativ mässa. Under de fem år som mässan ordnats har den vuxit sig allt större, och i år är den utvidgad till två dagar. En av orsakerna är helt krasst att Bokmässan är så dyr, både för utställare och för besökare.
– Att delta i Bokmässan kostar lika mycket som Mustan Kanin Kolos månadshyra. Det finns mycket litteratur som inte har en endaste extra slant – små alternativa förlag och privatpersoner som ger ut sina böcker själva. Men också deras röst ska höras. Stämningen blir dessutom alldeles annorlunda på en mässa som inte har något underliggande köpkrav och som är helt gratis att besöka, säger Kaartinen.
Hon kallar sig själv för en stor pappersoptimist, och det måste man säkert vara för att studera bokbinderi när hela världen talar om bokens undergång. Men där omvärlden ser pappersdöden breda ut sig, ser Kaartinen ett myller av nya publikationer och texter som dyker upp som svampar ur jorden.
– Det surrar av aktivitet! En massa modiga människor ger ut nya publikationer, pamfletter och böcker. Men allt det här pågår lite vid sidan av den stora litteratur- och publikationsfåran, säger hon och nämner kollektivet och miniförlaget Kolera som exempel. Kolera fungerar på frivillig basis och skriver, binder, trycker och distribuerar politiska och experimentella texter.
Dialog hellre än föredrag
På mässan framträder också flera författare, bland annat Katja Kettu med sin Yöperhonen (Nattfjäril) och totalvägraren och författaren Henri Sulku som berättar om livet som fånge i sitt eget hem, med en fotboja om ankeln.
Skuggbokmässan vill ändå undvika klassiska föredrag, och hellre uppmuntra till dialog. En bok föds som känt först när någon läser den och arrangörerna hoppas på att kunna lyfta fram böckernas dialogiska natur.
– Men det betyder inte att vi har något diskussionskrav. Man får gärna vara med och bara lyssna, det är deltagarna som skapar mässan, säger Kaartinen. En sista fråga: hur beter man sig för att arrangera ett så stort evenemang som en bokmässa om alla är anarkister? – Det går alldeles utmärkt. Anarkism betyder inte att alla får göra exakt som de vill, det handlar om att alla får göra sin röst hörd, att man kompromissar och att de beslut som fattas är sådana att alla i gruppen kan leva med dem. I förlängningen betyder det att ingen kan avsäga sig ansvar eller skyffla över det på någon annan – vi står kollektivt bakom den här mässan. Klart att beslutsgången blir långdragen och jobbig ibland, men personligen föredrar jag alla gånger det här kollektiva arbetssättet framför något slags kommittéstyrande, säger Emmi Kaartinen.