Tyskland grälar om asylpolitiken
Utåt kan det verka som om Tyskland tar emot flyktingarna med öppna armar, men riktigt så är det inte. Många – främst hennes egna – är arga på Angela Merkel. Vid gränsen har flyktingar fastnat i kylan då samarbetet med Österrike brustit.
MüNCHEN Nattemperaturerna har redan sjunkit under noll. Snart kommer höststormarna och snön. Det är det som hjälparbetarna, poliserna och lokalpolitikerna fruktar mest. De senaste veckorna har det hänt att gråtande barn fått frysa i timmar ute i natten vid gränsen mellan Tyskland och Österrike.
När gränskontrollerna infördes i september stockades tågtrafiken till den grad att den snabbt avbröts. I stället kör Österrike bussar med flyktingar direkt från slovenska till tyska gränsen, ibland 20 bussar om dagen, ibland 75. Där korsar flyktingarna gränsen till fots, tas emot av polisen och förs vidare i tyska bussar.
Men kommunikationen mellan grannländerna har varit dålig. Myndigheterna i Bayern har överrumplats då österrikarna inte förvarnat om hur många flyktingar som är på väg och när.
Spänt mellan grannarna
– Österrikes beteende är inte i sin ordning, sade tyska inrikesministern Thomas de Maizière (kristdemokratiska CDU) förra veckan.
– Ansvarslöst och skandalöst, rasade Bayerns inrikesminister Joachim Herrmann (kristdemokratiska CSU).
Det har blivit bättre. Ett uppvärmt tält har rests vid den livligaste rutten. Länderna har kommit överens om att flyktingarna förs till vissa bestämda gränsövergångar där Tyskland tar emot 50 personer i timmen – fler hinner polisen inte hantera.
Men Österrike uppfattar inte uppgörelsen som något löfte, säger en talesman för österrikiska inrikesministeriet i tidningen Süddeutsche Zeitung.
Österrikes inrikesminister Johanna Mikl-Leitner (ÖVP) har kritiserat Tyskland för att inte ta emot tillräckligt många flyktingar tillräckligt snabbt, och lägger allt ansvar på grannlandet och beslutet från augusti att inte skicka tillbaka syrier till andra EU-länder.
– Vi skickar inga flyktingar till Tyskland. De vill helt enkelt dit ef-
tersom de känner sig inbjudna, försvarade hon sig i österrikiska Kurier.
Svårt enas om asylpolitik
Medan poliser och hjälppersonal slitit vid gränsen har de tyska regeringspartierna i veckor grälat om praktiska detaljer.
Kristdemokratiska CDU och det bayerska systerpartiet CSU kräver transitzoner vid gränsen, där flyktingar från säkra ursprungsländer ska vara tvungna att vänta på behandlingen av sin ansökan och direkt kunna utvisas. Socialdemokraterna kallar zonerna fängelser och vill i stället ha vad de kallar inresecentrum utspridda i landet.
I dag träffas de för ett nytt försök att komma överens.
Men kommunerna kräver omedelbar hjälp för att kunna ta emot flyktingarna på ett människovärdigt sätt. Också många flyktingar som varit länge i landet har fortfarande bara tältduk över huvudet.
Efter en träff med Angela Merkel i tisdags sade Christian Bernrei- ter (CSU) från bayerska kommunförbundet Landkreistag till medierna:
– Vi har än en gång klargjort vad människorna på ort och ställe önskar sig: handling i stället för partipolitiskt munhuggande.
Sjunkande stöd för Merkel
För Angela Merkel handlar det om mer än så. Sällan har hon varit föremål för så hård kritik som nu, och orsaken är hennes generösa flyktingpolitik. Kritiken har kommit från de egna partikamraterna både i lokalavdelningar och förbundsdag, men framför allt från Horst Seehofer, chef för systerpartiet CSU.
Han har hotat med att gå till författningsdomstolen och ta till andra, ospecificerade ”nödåtgärder” om inte Merkel slår fast en övre gräns för antalet asylsökande som Tyskland kan ta emot. Tillfrågad av medier uteslöt han inte heller möjligheten att CSU lämnar förbundsregeringen – vilket är osannolikt eftersom det skulle göra partiet mer skada än nytta.
Det har spekulerats om regeringskris, om slutet på Merkels karriär. De så kallade transitzonerna är hennes eftergift till CSU, men på de centrala punkterna har hon inte gett vika. Stängsel löser inga problem, gränsen kan inte stängas och asyl är en grundrättighet utan övre gräns.
Under alla sina år som kansler har hon kritiserats för att vända kappan efter vinden och undvika att klart ta ställning. När hon nu säger sin åsikt och håller fast vid den betalar hon med sin popularitet. I april var 75 procent i opinionsmätningen ARD Deutschlandtrend nöjda med hennes arbete, jämfört med 54 procent i dag.
CDU:s och CSU:s gemensamma väljarstöd har sjunkit från 42 procent till 36 procent på två månader. Men Merkel verkar tänka mer på flyktingarna än på sina väljare. Kanske hon också funderar på sitt historiska eftermäle.