Surrogatarrangemang väcker frågan om vem som i slutändan bestämmer över kvinnokroppen.

Peter al-Fakir i nya kolumnen Fredag med Fakir på

●● Är det rätt att använda en annan kvinnas kropp för att bota sin egen barnlöshet, även om hon ställer upp av altruistiska skäl utan betalning? Nej, sade svenska regeringens särskilda utredare Eva Wendel Rosberg i onsdags efter att ha utrett frågan under närmare tre år.

Som alltid när det gäller kvinnors kroppar är frågan om surrogatmoderskap laddad. Å ena sidan finns här en möjlighet för par med babyfeber att bota sin barnlöshet och å andra sidan väcks en rad moraliskt och juridiskt komplicerade frågor om surrogatmoderns rättigheter.

Det starkaste skälet till att svensk sjukvård inte ska tillåta surrogatmoderskap anser Wendel Rosberg vara den utsatthet som kvinnor kan hamna i, både genom påtryckningar att ställa upp som surrogatmödrar, men också efter förlossningen att lämna ifrån sig barnet.

Dessutom säger svensk lagstiftning att den kvinna som föder barnet blir dess rättsliga mor även om ägg och sperma kommer från ett annat par. Det är svårt att se hur en överenskommelse mellan parterna ska kunna väga tyngre.

För vad händer om kvinnans hälsa äventyras, eller om hon helt plötsligt ändrar sig och vill göra abort? Det skulle innebära en enorm sorg för det donerande paret.

Sverige tillåter inte surrogatarrangemang men för tre år sedan öppnade Statens medicinsk-etiska råd (Smer) för surrogatsmoderskap när det slog fast att kvinnor själva borde få råda över sina kroppar. Åtminstone ville man göra det möjligt för närstående att kunna ställa upp, exempelvis om en syster drabbats av cancer och inte själv kan föda barn.

Men vad utredare och lagar säger betyder sällan mycket mot människors längtan efter tasset av små fötter.

●● Utredningens negativa besked kom säkert som en chock för många, inte minst för det stora antalet homosexuella par som hade hoppats kunna genomföra surrogatarrangemang inom sjukvården i stället för att vara hänvisade till dyra kliniker i länder där det är tillåtet, som i Grekland och USA. Även äldre par som önskar sig barn men anses för gamla för adoption hotas nu av att aldrig kunna skaffa barn.

Men vad utredare och lagar säger betyder sällan mycket mot människors längtan efter tasset av små fötter. Redan i dag finns ett hundratal barn i Sverige som kommit till genom surrogatarrangemang, antingen altruistiskt eller genom att man rest till Thailand eller Indien och hyrt en kvinna. I Indien har rena barnfabriker växt fram där kvinnorna övervakas dygnet runt, något som lett till att landet nu börjat inför striktare regler. Under jordbävningen i Nepal i fjol flögs de västerländska surrogatbarnen i säkerhet medan kvinnorna som burit dem under nio månader lämnades åt sina öden i förstörelsen. Det är en ganska besk sinnebild på den handel med kvinnors kroppar som sker i spår av fattigdom och brist på jämställdhet. Utredningen vill även att Sverige aktivt ska motverka kommersiella surrogatarrangemang.

Den andra bilden av surrogatmödraskapet är alla de djupt efterlängtade barn som fått komma till trygga och kärleksfulla hem.

Precis som med sexköpslagen så väcker surrogatarrangemang frågan om vem som i slutändan bestämmer över kvinnokroppen. Det blir smått paradoxalt när politikerna kämpar för kvinnors rättigheter men vill reglera och lagstifta så fort det handlar om kropp. Då behöver kvinnor skydd från sig själva.