Pälsfarmare ger upp när skinnen säljs för billigt
Den osäkra världsekonomin tvingar farmare att sälja skinn med förlust. En del väljer att sluta. De kapitalstarka investerar.
Efter 43 år som pälsdjursuppfödare njuter Kent Herrgård av vinterfiske på vårisarna i Malax. Han är 60 år och sålde sina pälsfarmer i grevens tid – den sista för drygt ett år sedan.
Nu lever han som fiskare och mångsysslare. Redan 2013 antog han att sämre tider var i antågande.
– Jag tänkte sälja redan då. Men jag fortsatte ännu ett år. Och gjorde en förlust på 68 000 euro.
Nära att gå under
När Kent Herrgårds farm var som störst hade han flera anställda och producerade drygt 10 000 skinn per år, främst mink men också räv och sjubb. Han har upplevt många svackor som påminner om den pågående.
– Värst var det i slutet av 1980talet. Då gjorde vi oss av med alla rävar och hade bara kvar avelshonor av mink.
Då, precis som nu, tvingades man sälja skinnen till ett pris som understeg produktionskostnaderna. Just nu säljs minkskinnen för 25 euro. Det är bara drygt en tredjedel av värdet för två år sedan då priset var 65 euro.
– Minken borde ligga på minst 40 euro. Och även då får man bara ut en liten lön för mödan, säger Herrgård som bedömer att svackan i värsta fall kan vara i tre till fyra år. Det är därför han valt att sluta. – Oljepriset är lågt och läget är oklart i både Ryssland och Kina. Det kommer att gå bättre framöver, så är det alltid. Men för att få ordning på ekonomin i företaget måste man vara redo att farma i minst sex år till nu. Du har ju inte råd med tre dåliga år om du inte är redo att fortsät- ta i tre år till när läget är gott igen.
Kristian Bengts, verksamhetsledare för Svenska Österbottens pälsdjursodlarförening, är inte lika säker på att de kommande åren blir dåliga.
– Men visst kan det vara så. Ingen vet. Auktionen i Vanda i mars blir avgörande för prisbilden framöver. På rävsidan vet vi inte om priserna blir lika dåliga som för minken.
Ett tiotal har slutat
Bara en tredjedel av rävskinnen såldes vid decemberauktionen i Vanda.
– Förväntningarna är inte sto- ra nu heller, säger Bengts som inte känner till att några farmer skulle ha gått i konkurs.
– Men det finns ett tiotal äldre i Österbotten som valt att sluta. Tuffast är det för de unga som nyss har gett sig in i branschen och investerat stort.
Samtidigt påpekar Bengts att det finns kapitalstarka som investerar nu när allt är billigare. På 1990-talet använde sig till exempel Helléns pälsfarm i Jakobstad av den strategin – och blev en av de mest lönsamma i landet.