Hopplöst läge med ett år till Lahtis-VM
Skid–VM De finska backhopparna går mot alla tiders magplask. Skidförbundet överväger att anlita en utländsk stjärncoach för att rädda vad som räddas kan före hemma-VM. – Senast nu måste vi få till en förändring, säger skidförbundets ordförande Jukka-Pekka
45. 59.
Det är de finska backherrarnas placeringar i den totala världscupen i vinter. Ingen annan än Lauri Asikainen och Ville Larinto har lyckats ta poäng i världscupen. 45. Det var den bästa finländska backhopparens placering i den tyskösterrikiska backveckan. Ville Larinto var den enda backhopparen som tog sig igenom hela den klassiska turnén, som tolv gånger vunnits av en finländare. 36. 48. 49. 50. 37. 43. 44. 48. Det var finländarnas placeringar i de två individuella backtävlingarna i världscupen i Lahtis förra helgen. Landslagsledningen beslöt att inte skicka några herrar till följande världscup i Kazakstan. – Det går inte att säga annat än att den här säsongen är alla tiders bottennotering, säger Hannu Lepistö, legendarisk före detta förbundskapten och numera bland annat Janne Ahonens tränare.
– Det är summan av många misstag och många felaktiga beslut.
Brister i fysiken
Magplasket är ett resultat av flera års utveckling, där de framgångsrikaste backhopparna lagt av och ingen har kunnat ersätta dem. Jan- ne Ahonens comeback har hittills varit ett fiasko.
– Det är en oroväckande spiral som pågått i flera år. Senast nu måste vi få till en ändring, säger Skidförbundets ordförande Jukka-Pekka Vuori.
För ett par år sedan gick det att skönja lite ljus i tunneln då Anssi Koivuranta vann den legendariska tävlingen i Innsbruck – den första blåvita segern i världscupen på drygt tre år. Den vintern, 2013-2014, tog åtta finländare poäng i världscupen och fyra var bland de tio bästa i en deltävling.
Efter det har det börjat gå utför igen. Anssi Koivuranta har i praktiken lagt av och börjat studera till pilot. Janne Happonen fick nog efter flera allvarliga knäskador och lade av. Janne Ahonen har haft idel motgångar. Ville Larinto har inte nått samma nivå som förut efter sin allvarliga knäskada. Jarkko Määttä, Lauri Asikainen och de övriga unga backhopparna har inte utvecklats som väntat.
– Det finns många orsaker. Men den främsta orsaken är att backhopparna inte tränat tillräckligt och att det finns brister i fysiken, säger backlandslagets träningschef Kari Ylianttila.
– Det har lett till att backhopparna försökt för mycket i tävlingarna med påföljden att deras resultat har rasat.
Fel fokus
Ylianttila och chefstränaren Jani Klinga ställde sig bakom rodret i landslaget för två år sedan. Redan då pratade Ylianttila om avsaknaden av träningskultur och trångsyntheten inom den finska backhoppningen, där backhopparna är indelade i olika läger i Kuopio och Lahtis.
– Vi gick framåt. Under den
första träningssäsongen och den första delen av säsongen 2014-2015 såg vi en klar förbättring. Då var vi alla överens om att vi ska effektivera träningsvolymen och förbättra backhopparnas fysik. Vi hade fokus på rätt saker: hopp och fysik, säger Ylianttila.
– Men ungefär i samband med backveckan började vi förlora fokus, fästa för stor uppmärksamhet vid utrustning och glömma det viktigaste: att hoppa backe.
I Ruka i november 2014 var Asikainen som bästa finländare åtta och i Lillehammer en vecka senare var han tia. Jarkko Määttä, Ville Larinto, Janne Ahonen och Anssi Koivuranta tog också poäng i världscupen. Men i slutet av säsongen återfanns Asikainen som bästa finländare på 30:e plats i världscupen.
– Inför den här säsongen hade vi inte tagit lärdom av den föregående säsongens misstag. Vi hade inte längre ett gemensamt tema och fysiskt gick vi inte framåt, säger Ylianttila som själv distanserade sig från den dagliga träningen förra våren.
– Vi har haft träningsläger, men problemen ligger i träningen hemma. Vårt system är inte drivet av chefstränaren, utan största delen av året tränar backhopparna under sina personliga tränares insyn.
I somras accentuerades problemen av att den stora backen i Lahtis undergick renovering, den stora backen i Kuusamo var stängd och också den stora backen i Kuopio var tidvis inte i bruk. Det var endast landslagshopparna som hade möjlighet att träna utomlands i stor backe, som i praktiken är den enda tävlingsformen i världscupen.
– Vi har tillräckligt med begåvade idrottare. Det går att få till en vändning. Men det krävs rätta beslut och rätt personer på rätt ställe, säger Hannu Lepistö som väljer att kommentera landslagets nuvarande tränarstab med diplomatiska ordalag.
– Resultaten räknas.
Ekonomisk risk
Med tolv månader kvar till hemmaVM i Lahtis börjar stämningen vara olustig i Skidförbundets kontor. Förra helgens för-VM lockade bara omkring 20 000 åskådare, vilket definitivt måste ses som en besvikelse för arrangörerna.
– Det är en stor ekonomisk risk om vi inte har ett trovärdigt backhoppningslag, säger Jukka-Pekka Vuori.
– VM i Lahtis är inte beroende av backhoppningsframgångarna, men de är viktiga. Vi räknar med 200 000 åskådare och då har en fullsatt back- läktare med 30 000 åskådare väldigt stor betydelse. Vi behöver ett bra backlag som publikmagnet.
Den förnyade ledningsgruppen för backhoppning och nordisk kombination har dryftat problematiken och planerar stora förändringar i landslagsledningen. Klingas och Ylianttilas kontrakt går ut i vår och det är högst osannolikt att Skidförbundet använder sig av sin option att förlänga samarbetet med två år.
Utländsk stjärncoach?
Nu letar Skidförbundet efter en duktig och meriterad chefstränare som kan vara den finska backhoppningens räddare i nöden.
– Vi fundera över chefstränarskapet och överväger också en utländsk chefstränare, säger Vuori.
Ett starkt alternativ är Alexander Pointner, den före detta backhopparen som förvandlade Österrike till en stornation inom backhoppning. Men frågan är om det svårt prövade Skidförbundet har råd med honom, eller någon annan stjärncoach.
– Vi har diskuterat med Pointner, men vi har inte tagit några beslut. Vi gör en riskanalys där vi väger kostnaderna mot de potentiella indirekta fördelarna i form av trovärdighet och försäljning, säger Vuori.
Chefstränaren är landslagets frontfigur, men han kan inte göra allting själv. Det är frågan om en helhet, där landslagsledningen, assisterande tränare och personliga tränare måste göra gemensam sak.
– Vi måste få till en gemensam finländsk strategi och förena våra krafter.
Finska talanger
Vad kan Pointner eller någon annan trollkonstnär åstadkomma under tolv månader? Det låter som rena fantasierna att finländarna skulle slåss om medaljer i hemma-VM.
– Backhoppning är på så vis en intressant gren att det är möjligt att göra enorma framsteg under bara ett år. Ta nu Domen Prevc som exempel, säger Lauri Kettunen som är ordförande för ledningsgruppen för backhoppning och nordisk kombination.
Slovenen Prevc, 16, debuterade i världscupen i november. I januari var han tvåa i världscupen i Sapporo. Men för bara ett år sedan vann jämnåriga Niko Kytösaho överlägset över Prevc och vann guld i europeiska olympiafestivalen i Österrike. Ett år äldre Andreas Alamommo var sexa.
– Varför skulle inte Kytösaho eller Alamommo kunna göra samma sak som Prevc? Vi har också Janne Aho- nen och Ville Larinto som förut nått framgångar, de kan göra det igen, säger Kettunen.
Hur ser framtiden ut?
Under tiden har många redan hunnit förutspå att backhoppningen dör ut i Finland. En färsk undersökning från konsultfirman Sponsor Insight visar att backhoppningens popularitet rasat. De nationella tävlingarna lockar inte mera unga deltagare som förut.
– Vi har haft långa svackor förut. Backhoppning är ändå en del av den finska idrottskulturen. Vi har kunskap, entusiasm och en enorm potential, säger Vuori.
– Det finns en uppdämd efterfrågan på framgångar. Om vi fick några framskjutna placeringar skulle det leda till en positiv spiral och en ny tändning för hela sporten.
Det går inte ens att beskriva hur stor en medalj i VM i Lahtis skulle vara för finsk backhoppning. Så länge det finns liv finns det hopp.
– Den här säsongen visar inte hur stor potential de finska backhopparna har. Mycket hinner hända under ett år, säger Ylianttila.
Vi har tillräckligt med begåvade idrottare. Det går att få till en vändning. Men det krävs rätta beslut och rätt personer på rätt ställe. Hannu Lepistö Tidigare chefstränare Det finns många orsaker. Men den främsta orsaken är att backhopparna inte tränat tillräckligt och att det finns brister i fysiken. Kari Ylianttila Träningschef