Död åt managerialismen

Sedan urminnes tider har människan febrilt försökt styra, organisera och administrera för att minimera kaos och skapa sammanhang. I den ”moderna”, västerländska världen råder en fetisch för hierarkier. Rationaliseringen gör ledarskap till något glorifierat, avlägset och abstrakt.

Tidigare ingick ansvar som en integrerad del av den professionella yrkesrollen. En bagare eller sömmerska vet vad som förväntas, och kan själv mäta framgång kontra misslyckande. Nu står vi inför en svällande förvaltningsapparat med chefer och managers som observerar och övervakar, samt deltar i Power Pointorgier.

I dagens digitala, globala realtidsålder behöver vi raka motsatsen: mer tillit och mindre kontroll. Det dynamiska och komplexa kunskapssamhället kräver ledarskap- light och luckra organisationsstrukturer. Det hemliga receptet hos framgångar som Google och Facebook har kallats för corporate entrepreneurship: en platt organisation med självständiga små team som jobbar mot egna mål, reagerar kvickt på nya impulser och tar snabba beslut. En sådan kultur frigör kreativiteten och maximerar motivationen.

Toyotas små självstyrande kvalitetskontrollteam transformerade hela bilindustrin på 1970-talet. Men inom den offentliga sektorn är inrotad managerialism svår att ta död på: gammal praxis tenderar att leva vidare, nya mellanchefer samt überbossar ploppar fram som svampar.

Finländarna är högre utbildade än någonsin. För att skapa initiativ och arbetsglädje behöver vi bättre eller färre chefer, mer frihet och större personligt ansvar. Endast så kan Oy Finland Ab återuppfinna sig självt.

Torsten Fagerholm

Politikerna tränger undan tjänstemännen från ledningen inom Helsingfors stad. Ilta-Sanomat om att den nya borgmästarmodellen förändrar tjänstemännens roll.