”Åtstramning är galenskap”
Pengar direkt på kontot för att blåsa liv i konsumtionen? det kan bli ett alternativ om ekonomin inte tar fart, föreslår kännare i financial Times.
När den globala ekonomin fortsätter sakta in tvingas beslutsfattarna ta till ”desperata improviseringar” – det kan betyda att ekonomen Milton Friedmans teorier om så kallade ”helikopterpengar” kan bli aktuella.
Det skriver ekonomijournalisten Martin Wolf i en kolumn i Financial Times och motiverar sitt ställningstagande med att medlen som finns att ta till för att få fart på ekonomin blir allt färre. Friedmans tanke om ”helikopterpengar” går ut på att centralbanker skapar pengar för att uppmuntra till konsumtion.
”[Centralbankerna] kunde ges rätten att skicka pengar, helst i elektronisk form, till varje vuxen medborgare. Skulle det öka efterfrågan? Absolut”, skriver Wolf i sin kolumn.
I dagsläget stöter förslaget på juridiska hinder, i alla fall inom Euroområdet. Den europeiska centralbanken har inte rätt att dela ut pengar utan gentjänst.
Sista utväg
Teorin presenterades av Milton Friedman 1969 som en tankelek där en helikopter fäller ner pengar över ett samhälle, som en engångsföreteelse. Bland andra före detta Fed-chefen Ben Bernanke vidareutvecklade teorin och föreslog engångsnedskärningar i skatter för att öka mängden tillgångar hos konsumenterna.
Ekonomen Roger Wessman håller med om att centralbankernas alternativ börjar sina. Men till tidningen Talouselämä säger han att Wolfs förslag fortsättningsvis ska ses som en tankelek:
– Ingen tänker på allvar att det kunde genomföras så att man slänger ut pengar ur en helikopter eller att centralbanken börjar mata in pengar på folks konton.
I stället kunde centralbankerna donera pengar till stater som i sin tur kunde använda dem för att stödja ekonomin, till exempel genom skattelättnader eller direkta insättningar till medborgare.
– Wolf har rätt i att det här är en fungerande lösning. Frågan är hur det här kunde genomföras politiskt på ett förnuftigt sätt, säger Wessman.
misslyckade erfarenheter
Matti Pohjola, professor i nationalekonomi vid Aalto-universitetet, säger att historien tyder på att människor tenderar att lägga extrapengar på spar i stället för att shoppa eller investera.
– I Japan och USA har man gjort försök. Under president Bushs tid delades skatteåterbäringar ut som checker men det ökade inte helhetsefterfrågan, allt gick till sparande.
De medel som nu används för att friska upp ekonomin är bland annat fortsatt sänkta räntor för att stödja låntagande, storskaliga stödköp av tillgångar som till exempel statsobligationer och satsningar på export.
Men Martin Wolf pekar i Financial Times på att åtgärderna inte haft den effekt man önskat. Han citerar både OECD och hedgefonden Bridgewaters grundare, Ray Dalio, som förespråkar aggressivare metoder för att öka köpkraften. Grundproblemet är enligt Wolf ett övermättat sparande som stoppar upp investeringstakten.
– Ingen vill investera, alla sparar. Liknande räntenivåer har aldrig tidigare bevittnats inom den globala ekonomin under de senaste 3000 åren, säger Pohjola.
Under finanskrisen 2008-2009 sinade många bankers likvida medel. Med den erfarenheten i färskt minne vill bankerna nu trygga sin kassa genom att ta billiga lån från centralbankerna och hålla pengarna innestående.
– Problemet är att pengarna inte förmedlas från bankerna framåt. Kanalen för påverkningsmöjligheterna är såtillvida sönder att effekterna inte når ut till hushållen och företagen, säger Matti Pohjola.
Martin Wolf skriver att stater borde inspireras att ta lån för att friska upp konsumtionen – i brist på alternativ.
”Betydande stater har möjligheten att låna med noll eller rentav negativ ränta på lång sikt. Fixeringen vid åtstramningsåtgärder när lånekostnaderna är såpass låga är galenskap.”