Fotograferna tittade bort
En ostadig Kekkonen halkade och föll pladask i laxälven. Året var 1977, platsen Island. Fotograf Hans Paul tog pangbilden med ett höftskott. En bild som kunde publiceras först tiotals år senare.
– Vi var tre finska fotografer och vi fattade ett idiotiskt beslut, säger Hans Paul i dag, fortfarande med något skamset i rösten.
– Vi såg de våta och hala stenarna och visste att Kekkonen var en gammal man och att han hade varit på en lång lunch, så vi kom överens om att inte ta bilder om han ramlade i.
Det skedde under en tid när självcensuren levde och mådde bra när det gällde Sovjetrelationer och Kekkonen. Den fanns i ryggmärgen, någonting man knappt reflekterade över. Hans Paul har sedan länge valt att tala ut om den, för han ser liknande mönster också i dag.
– Jag vill inte peka på någonting, men det lönar sig alltid att fundera på vad vi låter bli att berätta, och varför.
Vid laxälven uppstod en tryckande stämning när presidenten ramlade i. Överste Lennart Wächter skyn- dade till undsättning. De finska fotograferna tittade bort och de isländska plåtade för allt vad de var värda.
– Kekkonen stödde sig på mig och en annan fotograf medan man drog stövlarna av honom. ”Inte tog ni väl bilder av det här”, frågade Kekkonen. I hastigheten ljög jag att vi inte hade tagit.
Omöjligt publicera
Skadan var skedd. Efter det kunde Hans Paul naturligtvis inte publicera bilden längre. De isländska tidningarna hade däremot bilder på den dramatiska incidenten.
– När vi åkte till hotellet med bussen varnade en av utrikesministeriets tjänstemän oss för att vi får problem med slottet om vi publicerar bilderna.
– Efteråt har jag tänkt att det hade visat en mänsklig sida av Kekkonen. Vem som helst kan halka på en hal sten, men tidsandan var en annan då. Vi visste alla att han var sjuk och gammal. På Rysslandsbesöken såg vi honom gå åt fel håll eller tappa bort sig.
– Tigandet spelade sådana som Paavo Väyrynen och Eino Uusitalo i händerna. De ville vinna tid och bädda för egna intressen.
Hans Paul var, som Helsingin Sanomats fotograf, med också på Kekkonens sista utlandsresa. Den gick också till Island i augusti 1981.
– Vi fick genast veta att det inte blir några bilder från fisket. Även då träffade han president Vigdis och jag trängde mig in på residenset för att kanske komma till tals med Kekkonen.
Det lyckades. Kekkonen och Hans Paul stötte ihop på toaletten.
– Jag passade genast på att fråga om det är ok att fotografera fisket. Kekkonen lyfte upp fingret och sa: ”hur skulle det vara på onsdagen?”. I samma ögonblick kom Wächter in, han hade hört diskussionen, och inflikade att ”vi återkommer till det”.
– Adjutanten omyndigförklarade i praktiken sin chef.
Fotograferna vaktade vid fiskestugan, men fick inte se en skymt av Kekkonen. Ändå rapporterades det om hans goda fiskelycka.
Hans Paul lyckades ta en bild när Kekkonen mer eller mindre lyftes ner från flygplanet i Reykjavik och en där Vigdis varsamt ledde ut honom.
– Redaktionen fick arga samtal från slottet och chefredaktören fick lov att sätta in en notis om att presidentens lilla ”resetrötthet” var förbi.
Några dagar senare måste Kekkonen inhibera sina avtalade möten och därefter följde sjukledigheten och avgången i oktober.