Små och stora steg

Sannfinländarnas agenda mot svenskan har inte varit så synlig under regeringens första månader. Men den lever och mår bra.

Iveckan besökte Urban Ahlin, talman i Sveriges riksdag, sin kollega i Finland, riksdagens talman Maria Lohela (Sannf). För första gången på mycket länge, eventuellt för första gången någonsin, var besökets arbetsspråk engelska, enligt ett beslut av talman Lohela.

Det har upprört många riksdagsledamöter. Största delen av besöket var internt. I torsdags ordnades en rundabordsdiskussion om utrikespolitiken som var öppen för medierna och andra intresserade. Det mesta gick på engelska, bara riksdagsledamöterna Stefan Wallin (SFP) och Paavo Arhinmäki (VF) talade svenska.

På middagen kvällen innan höll talman Lohela sitt hälsningstal på svenska och hennes gäst Urban Ahlin (S) svarade på svenska. Annars har svenskarna veterligen hållit sig till engelska, det vill säga följt värdinnans anvisningar, allt annat vore oartigt.

Har arbetsspråket på ett besök i riksdagen någon betydelse utöver den praktiska? Svaret är ja – särskilt som man kan skönja en trend och en ny policy. När riksdagens utrikesutskott i höstas besökte Stockholm var arbetsspråket också engelska. När den svenska försvarsministern Peter Hultqvist (S) gästade Finland var arbetsspråket engelska.

Förklaringen är att alla inte kan svenska tillräckligt bra. Alla ledamöter måste givetvis förstå vad som sägs. Men det finns en vedertagen praxis att använda tolk. Simultantolkning var ett alternativ också då det gäller diskussionen i torsdags. Medarrangören Hanaholmen, Kulturcentrum för Sverige och Finland, lär ha erbjudit sig att ordna simultantolkning. Men beslutet om engelskan stod fast.

Den större bild som avtecknar sig är ett försök att visa att svenskan som språk inte är viktigt, inte ens i umgänget med gäster från Sverige eller i nordiska sammanhang.

I det nordiska samarbetet används tolkning ofta. Det är förståeligt eftersom särskilt danskan, men ibland också norskan, kan vara svår att förstå även för dem som har svenska som modersmål. Försöken att i det nordiska samarbetet övergå till engelska som arbetsspråk har hittills avvärjts. Men det förutsätter alltså många gånger simultantolkning, som är en bra lösning.

Sannfinländarna har inte som regeringsparti annars flaggat särskilt öppet med sin agenda att slopa den obligatoriska skolsvenskan eller med den mer långtgående målsättningen, som åtminstone en del sannfinländare har, att avskaffa svenskan som nationalspråk i Finland.

Agendan finns ändå kvar. Regeringsprogrammet möjliggör experiment där den obligatoriska skolsvenskan ska kunna ersättas med ett annat språk. HBL och VN skrev tidigare om Sannfinländarnas motion i Kyrkslätt om att den tvåspråkiga kommunen skulle gå in för experimentet. Motsvarande motioner finns i sexton kommuner och det är uppenbart fråga om en kampanj, vars syfte också är att påverka lagförslaget, som ännu är under arbete.

Tingsrättsreformen är ett annat exempel. Justitieminister Jari Lindström (Sannf) går fram med hård hand mot tingsrätterna på tvåspråkiga orter.

Även Svenska Yle är i skottgluggen, Sannfinländarna anser att de svenska programmen ges för mycket resurser.

I riksdagen lämnas frågan inte åt sitt öde. En grupp riksdagsledamöter som representerar flera partier kommer att närma sig talman Maria Lohela med ett brev. Förhoppningsvis ändras linjen. Det är totalt motstridigt att utöka samarbetet med Sverige och samtidigt försöka sätta det svenska språket på undantag.