EU kan inte vara andras gisslan
EU måste värna om sin yttre gräns för att stärka trovärdigheten.
Det är kanske överdrivet att tala om Schengenavtalets sista hopp. Men faktum är att EU har satsat mycket på ett enda kort, Turkiet. Tysklands förbundskansler Angela Merkel har satt både sig själv och sitt lands prestige på spel genom att tillsammans med Turkiets president Recep Tayyip Erdogan nå en överenskommelse om hur flyktingströmmen från Turkiet ska fås under kontroll.
Mötet mellan EU och Turkiet i början av mars verkar vara det sista halmstrået för att hindra drömmen om den fria rörligheten i Europa att krascha totalt. Turkiet har en stor roll för att få situationen under kontroll. Men sist och slutligen hänger det på om det eldupphör som ska gälla från och med i dag i Syrien verkligen lyckas. Utan ett eldupphör finns det ingen chans för att få flyktingströmmen att minska.
Intensiva bombningar har pågått in i det sista.
Det var inte många goda nyheter som mötet mellan EU:s inrikesministrar i Bryssel gav. Så småningom ska alla EU-pass granskas varje gång en EU-medborgare lämnar eller kommer tillbaka in i området. Enligt inrikesminister Petteri Orpo (Saml) hade det räckt för Finlands del om kontrollerna hade gjorts utifrån en riskanalys. Men en majoritet av EUländerna ville ha skarpare regler.
Grekland protesterar kraftigt mot att tvingas bli ett masshärbärge för flyktingar när allt flera länder bygger murar och stängsel eller vägrar släppa in flyktingar på sitt område.
Även om uppmärksamheten är störst vid Schengenområdets gräns i söder står Schengenområdets – och EU:s – gräns mellan Finland och Ryssland inför stora utmaningar. När snön smälter och gränsområdet blir mer framkomligt ökar också risken för illegala gränsöverskridningar.
Inrikesministeriet och försvaret avfärdar uppgifterna om att Finland planerar placera ut beväpnade reservister längs gränsen som ogrundade. Enligt gällande lag är det inte ens möjligt.
Det är både Finlands och EU:s ansvar att se till att den gemensamma gränsen med Ryssland är säkrad.