Vad gör HBL?

Länge har man varit stolt över HBL:s sätt att hantera invandrings- och flyktingfrågor, nu ser det emellertid mörkt ut.

Under den braskande rubriken ”Invandringen hotar kraftigt vår säkerhet” (HBL 18.2) publicerades Stefan Lundbergs presentation av den rapport som polisyrkeshögskolan sammanställt på begäran av regeringen och som Lundberg knappast hunnit läsa. För honom – liksom för många andra finländska journalister – har källan varit Helsingin Sanomat till vilken rapporten läckts två dagar innan den skulle ges offentlighet. Redan den 17 februari kunde HS därför gå ut med den under rubriken ”Könsorgan stympas, kristna förföljs, kriminella organisationer rekryterar – undersökning målar en omild bild av migrationskrisens hot”.

Att skriva innan man läst det man skriver om är i sig en journalistik som inte är HBL värdig men problemen är långt större än så. Först ute med att påpeka att HS – och (underförstått) de medier som trampat på i HS fotspår – gett en förvrängd bild av rapporten var – imponerande nog – de finlandssvenska journaliststuderandes nättidning Smocka http://www. smocka.fi/node/912.

Under rubriken ”Analys: Finska medier tillspetsar invandringsfrågor” citeras en av rapportens författare, Pirjo Julkunen, som säger att hon är besviken på mottagandet: ”Den svartvita bilden som medierna målar upp motsvarar / … / inte vår uppfattning av säkerhetssituationen”. Rapportens budskap är enligt henne att de största utmaningarna för invandringen är strukturella eftersom det saknas politisk beslutsvilja i frågan.

I Ny Tid har Janne Wass skrivit en alldeles utomordentlig ledare (http://www. nytid.fi/2016/02/rapport-hufvudstadsbladet-hotar-kraftigt-var-sakerhet/). Han börjar med att slå fast att han på inga villkor vill sopa problemen med invandring under mattan: ”Statistiken visar klart och tydligt att invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken. Detta är ett problem som alla myndigheter, medier, politiker och antagligen de flesta antirasister och förespråkare av mångkulturalism är medvetna om. Omfattande invandring från länder där terrorism är vanligt ökar även risken för terrordåd på finländsk mark. Hur stor denna risk är kan sedan diskuteras, och utredas.”

Wass fortsätter: ”Problemet med artiklar som Hufvudstadsbladets, och andra mediers som lyfte upp rapporten, är att de fokuserar på ett problem, plockar ut de russin ur kakan som stöder en viss tes, slänger in lite dubiösa citeringar, piffar upp det med en uppseendeväckande rubrik, och får det att se ut som om polisyrkeshögskolans forskare varnar för en lavin av terrordåd. Vilket rapporten inte alls gör. /.../ Det mest tragiska med sättet på vilket HBL och andra medier behandlat rapporten är att den innehåller massvis med intressant information som kunde bidra till en konstruktiv debatt om integration.” Men vad gör HBL? Den 25 februari uppmärksammas den kritik mot hur rapporten gjorts som forskarna Karin Creutz, Markku Jäntti och Lena Jäntti framfört i tidskriften Image men det sker i all korthet under Notiser. Ännu har inte Lundbergs artikel följts upp med nyansering, analys – än mindre med välbehövlig självkritik.

Det är mycket sorgligt att HBL nu sällat sig till de finska medier som – med de journaliststuderandes ord – ”bidrar till att stärka polariseringen snarare än att minska den”. Svar Den enskilda artikel som Merete Mazzarella nu har tagit fasta på och ur vilken hon drar slutsatsen att HBL sällat sig till de medier som stärker polariseringen, refererar en rapport som polisyrkeshögskolan sammanställt. Rubriceringen var inte den bästa, men innehållet i artikeln har täckning i rapporten, som Stefan Lundberg har läst.

Mazzarella kan säkert fortsätta vara stolt över HBL:s sätt att hantera invandringsoch flyktingfrågor. HBL – om någon tidning – har belyst de här frågorna på ett nyanserat och mångsidigt sätt i otaliga artiklar och reportage och tagit entydigt ställning på ledarplats. Vi kommer att fortsätta på den linjen. HBL agerar för ett mångkulturellt samhälle.