Mäns psykiska ohälsa viktigare än deras kultur

FEMINISM Efter att ha läst igenom Astrid Råbergs insändare (HBL 17.2) där hon ger svar på tal till Sofia Rappe (HBL 7.2) är jag mera övertygad än någonsin att det är på tiden att de som medverkar i samhällsdebatten börjar vetenskapligt granska den verklighetsbild som flera av dagens radikalfeminister framför när de talar om könsförhållandena.

Råberg anser att de som medverkar i samhällsdebatten redan vid utgångsläget bör anamma den feministiska samhällssynen och patriarkatteorin: ett tolknings- perspektiv som utgår från premissen att män är uteslutande privilegierade och har internaliserat rollen som kvinnoförtryckare. Det strukturella problemet som Råberg lyfter fram är den patriarkala manskulturen.

Enligt Rappes normativa uttalande bör ingen grupp, oavsett ras eller kön, profileras som våldtäktsförövare så att det kriminella beteendet förklaras primärt utifrån ras eller könstillhörighet. Ett empiriskt hållbart påstående emedan varken kön eller ras framstår i en variabelanalys som särskilt bra förklarandevariabler när det gäller att förklara våld och kriminalitet i statistiken – det gör däremot individspecifika faktorer såsom social utstötthet och psykisk ohälsa. Undersöker vi sambandet mellan kön och våldtäkt, eller etnicitet och våldtäkt, under konstantförhållandet av dessa andra variabler, framstår både kön och etnicitet som mer accidentella karakteristiker hos förövaren.

I en väldigt förbryllande invändning mot Rappes insändare verkar Råberg medge att kön i sig inte förklarar varför män statistiskt sett våldtar mera. Hon övergår dock därefter omedelbart till att koppla det strukturella problemet till specifikt män – en logisk följd om man svalt premissen i patriarkatteorin. Implicit bollar Råberg här med hypotesen om en vedertagen våldtäktskultur bland män.

Problemet är dock att Råberg inte inser att den struk- turella biten fortfarande ingår i själva operationaliseringen av variabeln kön – om där förekommer en kulturell skillnad bland män och kvinnor där män till sin kultur är mer benägna att våldta skulle ett dylikt starkare statistiskt samband till andra variabler inte förekomma.

Det faktum att psykisk ohälsa är mera utbrett hos män utgör en viktigare aspekt av det strukturella problemet än männens kultur. Att försöka rätta till någon internaliserad mansroll tjänar därför inte till att ens delvis komma inpå själva problemet varför just flera män våldtar.