Hufvudstadsbladet

En samlares bekännelse

- CARL APPELBERG

En bekännelse – jag är en obotlig samlare. Jag har under mitt långa liv samlat allt möjligt. I början var det gamla ungdomsböc­ker, sedan blev det science fiction. Under en kort period samlade jag kartor, tills jag insåg att det var för dyrt. Jag är nämligen ganska snål också, och det hindrar mig från att gå till överdrifte­r.

Sedan blev det definitivt små papperslap­par med taggiga kanter, alltså frimärken, det i början av 70-talet och det har fortsatt. Visserlige­n blev det en hel del mässingskö­p när vi bosatte oss intill Sandvikens loppmarkna­d, men det intresset har tagit slut, finns inte plats.

Numera hör jag till tre frimärkskl­ubbar och gnor på för fullt. Jag bygger upp utställnin­gssamlinga­r och ställer ut, jag köper och säljer på klubbaukti­onerna. Inga stora affärer, knapphande­l kan man kalla det. Dessutom har jag varit ordförande i en klubb och suttit i styrelsen i en annan.

Allt det här har gett mitt liv innehåll och mening. Ja förstås, familjeliv­et är det viktigaste, men just ur sysselsätt­ningssynpu­nkt (ett sånt ord!) har det betytt mycket. När gamla vänner börjar falla bort omkring en kan man få nya i föreningar. Jag rekommende­rar verkligen!

Just nu har jag ett nytt intresse som jag odlat några år. Det är vykort, alltså postkort med bilder. Inte jul- och påskkort med sina stereotypa tomtar och hönor, utan Helsingfor­skort, helst så gamla som möjligt. När man sammanstäl­ler en samling av dem och ger dem texter måste man verkligen forska.

När man sysslat med vykort en tid ser man på sin stad med andra ögon än tidigare. Man ser hus som aldrig borde ha byggts, saknar hus som fanns i ungdomen. Man inser hur illa stadens fäder skötte sin stad på 60-talet då de tydligen hatade gamla klassiska stilar som jugend – hela Eira var i fara. Det var förresten ingen ovanlig företeelse, i Stockholm var man vid samma tidpunkt färdiga att riva Gamla stan!

Det som verkligen gläder mig är att vykort numera hör till den filatelist­iska familjen och är standard utställnin­gsobjekt. Man kan få guldmedalj­er! Tidigare rynkade gamla konservati­va filatelist­er på näsan åt kortsamlar­e, men de tiderna är förbi.

Med den här bekännelse­n vill ha med er i min hobby. Man lär sig så mycket av den. Men skynda er, för priset på gamla kort stiger hela tiden, men fortfarand­e är priset på ett kort en bråkdel av vad gamla frimärken kostar!

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland