Jämlikheten var kärnan hos Olof Palme
Att mordet på Olof Palme formellt ska lösas börjar vara ungefär lika sannolikt som att Finland når VM-finalen i fotboll. Dags att sluta låta mordet och konspirationsteorierna fördunkla vem Palme var, tycker Palmeexperten Henrik Berggren.
Många minns exakt var de befann sig när de hörde att prinsessan Diana dött i en trafikolycka i Paris. Andra kommer till och med ihåg vad de hade ätit till lunch strax innan de såg bilderna av flygplanen som kraschar in i World Trade Center. Mordet på Sveriges statsminister Olof Palme är en chock av samma kaliber – för dem som är gamla nog att minnas den 28 februari 1986.
Men sedan mordkvällen har det hunnit födas över 3 miljoner svenskar och omkring 1,8 miljoner finländare som omöjligt kan ha konkreta minnen av nyheten om mordet, eller av Olof Palme själv. Och varför skulle det egentligen vara viktigt för yngre generationer att ha koll på Olof Palme? Frågan går till historikern och journalisten Henrik Berggren, författare till Palmebiografin Underbara dagar framför oss.
– Av två skäl framför allt: Palmes inflytande på utbildningen och på jämställdheten. Han var arkitekten bakom det studiesystem vi fortfarande har, som bygger på tanken att man ska kunna läsa vidare till en högre utbildning oavsett vad man har för social och ekonomisk bakgrund, säger Berggren.
– Det andra området där Palme fortfarande har stor inverkan är jämställdhetspolitiken. Sverige har gått väldigt långt när det gäller barnomsorg och familjeneutral lagstiftning. Som en del av Palmes reformer blev det till exempel mycket lättare att få skilsmässa. Han var inte ensam om det förstås, men när Fredrik Reinfeldt i dag åker till FN och pratar om svensk jämställdhet står han i viss mån på Palmes axlar, fortsätter Berggren.
Paradoxerna
Den vassa retorikern Palme lämnade ingen i samtiden oberörd. Socialdemokraternas otippade ledare omgavs av motsägelser: Han var överklasspojken från Östermalm som blev arbetarrörelsens hjärta. USA-vännen som likställde de amerikanska bombningarna i Vietnam med nazisternas utrensningar. Antikommunisten som hyllade Fidel Castro och Ho Chi Minh. Den fräna och elaka debattören som privat var både empatisk och tillmötesgående.
– Retoriskt har ingen svensk politiker nått upp till Palmes nivå. Han var en idépolitiker vars röda tråd var jämlikhet i livsvillkor: mellan kvinnor och män, mellan egendomsförvaltare och arbetare, mellan småstater och stormakter, bedömer Henrik Berggren.