Trubbnosupproret
Husdjur Det pågår ett trubbnosuppror bland veterinärer och djurskyddsorganisationer i de nordiska länderna. Bulldoggar och mopsar ökar i popularitet, men många av hundarna mår dåligt och går en alltför tidig död till mötes.
Mopsen och den franska bulldoggen uppfattas som ypperliga cityhundar. Det är behändigt små, de behöver inte mycket motion och den här rasens hundar möter alltid positiv uppmärksamhet på grund av sitt tillknycklade ansikte och sina stora förvånade ögon. Populariteten syns i Finska Kennelklubbens statistik över nyregistrerade hundar 2015. Den franska bulldoggen är på plats 22 och mopsen innehar plats 39. Den engelska bulldoggen som också hör till trubbnosarna är inte lika vanlig i Finland som sin franska släkting.
Bulldoggarnas och mopsarnas grymtande och rosslande andning väcker stor munterhet ända tills de inte längre får syre utan håller på att storkna. Det är inte helt ovanligt att de tuppar av och till och med dör på grund av problem med andningen.
Vissa specialdrag i olika hundraser har visat sig vara så populära att hundägarna via uppfödningen småningom avlat fram ytterligheter i hundens utseende som har fört med sig omfattande hälsoproblem.
Annorlunda för 50 år sedan
Veterinärmedicine licentiat Sari Salminen, som ännu i december var djurskyddsombud men nu jobbar på Livsmedelssäkerhetsverket, säger att människans strävanden att lyfta fram speciella uppseendeväckande avvikelser i hundarnas utseende innebär ett stort lidande för hundarna. Om man ser på 40–50 år gamla bilder på bulldoggar och mopsar var deras nosar inte lika tillplattade som i dag.
Både veterinärer, kennelförbund och djurskyddsorganisationer i Norden är eniga om att en hel del hälso- problem bland dagens hundar beror på att särdragen i hundens byggnad och utseende har övertolkats av domarna på hundutställningarna med följden att aveln gått i fel riktning. Utseendet har ansetts viktigare än hälsan.
– Det finns individer i vissa hundraser som har det så illa att de är i behov av ständig smärtlindring. Bland de trubbnosiga hundraserna kan andningsproblemen vara så svåra att valpar dör innan de fyllt ett år. Speciellt hettan på somrarna är svår för de här raserna. För att inte tala om att hundarnas byggnad innebär att normala födslar ofta är omöjliga. Bulldoggsvalpar till exempel, tas ofta ut via kejsarsnitt, säger Maria Lindqvist, tf. verksamhetsledare på Finlands djurskyddsförbund.
Helsingin Sanomat utförde en en-
kät bland veterinärer om vilka hundraser som hade de största hälsoproblemen. Artikeln publicerades hösten 2014. Problemraser var engelsk och fransk bulldogg, mops, west highland white terrier och sharpei.
En mycket populär ras som också har problem med hälsan är cavalier king charles-spanieln. Den här rasen kan ha sjukdomen syringomyelia. Skallen är för liten för hjärnan, med den följd att hjärnsubstanser pressar på ryggmärgen. Sjukdomen förorsakar hård smärta och tillfällig förlamning.
Marjatta Snellman, doktor i veterinärmedicin och professor emeritus, hör till de eldsjälar som hela sitt liv har arbetat för djurens välbefinnande. Hon säger att uppfödningen och aveln för problemrasernas del är på väg åt rätt håll i Finland och Sverige.
– Både hos oss och i Sverige talas det mycket om de specifika hälsoproblemen hos vissa hundraser. Finska Kennelklubben förhåller sig helt annorlunda till de här frågorna nu jämfört med hur det var för 40 år sedan. De flesta rasklubbar samarbetar också. Inblandade parter förstår att djurskyddslagen kan vända sig emot hela rasen ifall inte hundarna börjar må bättre, säger Snellman.
Men Marjatta Snellman ser med oro på den ökande hundimporten från söder och öst. Den franska bulldoggen har ökat mycket snabbt i popularitet.
– Det är en modehund. Det väller in franska bulldoggar till Finland från utlandet bara för att importhundarna är lite billigare. I Ryssland och flera andra östeuropeiska länder gäller fortfarande gamla ideal med platta nosar och skrynkliga ansikten, säger Snellman.
Hon är också mycket kritisk till vissa utländska domare som inte tolkar rasdefinitionerna på samma sätt som de moderna hunddomarna i Finland och Sverige. Om det står i rasbeskrivningen att hunden ska ha kort nos behöver inte nosen vara till ytterligheten kort. Enligt Marjatta Snellman lever gamla traditioner kvar i Ryssland, flera östeuropeiska länder, Sydamerika och USA.
– Det är klart att det också finns en del bra domare utanför Norden. Men jag hävdar att hundarna i Finland skulle vara friskare om utländska domare helt förbjöds på hundutställningarna i Finland, säger Snellman.
Sex guldklimpar
Mot bakgrunden av vad Marjatta Snellman säger kunde man tänka sig att Jonathan Silfver har gjort något mycket oförnuftigt då han köpte en engelsk bulldogg från Bulgarien. Men han är varken nybörjare när det gäller hundar eller rasen engelsk bulldogg.
Malvina Stars of the Centaurus (Viina) är Silfvers tredje engelska bulldogg. Han är mycket medveten om rasens hälsoproblem och det ansvar han har för att de engelska bulldoggarna i Finland åtminstone inte ska bli sjukare. Tvärtom hoppas han kunna föra in friska gener i rasen i Finland. Sex små frodiga guldklimpar ligger i Viinas valpningslåda. Tiken sköter valparna exemplariskt trots att det är endast sju dagar sedan valparna föddes med kejsarsnitt. Mjölken forsar ur de små munnarna när de bökar och stökar sig till de bästa positionerna för att komma åt den söta födan.
– Viina är snart tre år gammal. Jag är mycket kritisk till att hundägare tar valpar genast då tiken når gränsen ett år och det är tillåtet. Det är först när hunden är lite äldre som man kan konstatera om den är frisk. Det här är min tredje bulldogg. Jag sökte länge efter ett exemplar som jag tyckte hade en sådan byggnad att den inte skulle ha problem med hälsan. Just då fanns det inga bra exemplar i Finland. Jag hade följt med Viinas uppfödares verksamhet i Bulgarien en tid och sett både Viinas pap- pa och mamma. De hade en byggnad jag tyckte om, inte överdrivet intryckt nos och rynkigt ansikte, eller bred bringa som vissa överförädlade bulldoggar kan ha, säger Silfver.
När han märkte att tiken var ett friskt exemplar och motsvarade det han anser är bra med en engelsk bulldogg bestämde han sig för att tiken skulle betäckas. Processen att bestämma sig för vilken hanhund som skulle vara bäst tog en tid. Han fick hjälp av engelska bulldoggsklubben i Finland och valet föll på Jaana Johnssons ”Sosu”.
– Det är bra att de här hälsoproblemen hos olika hundraser är på tapeten. Det är säkert frågor som kan tas upp i den nya djurskyddslagen, men jag undrar om man i praktiken kan komma åt missförhållandena via lagstiftningen. Allt är beroende av hundägarnas och uppfödarnas moral. En del har mer moral, andra mindre. Jag är glad att det skett en skärpning inom många raser. Vad gäller uppfödningen av engelska bulldoggar går utvecklingen åt rätt håll, men processen är mycket långsam innan man ser konkret resultat, säger Silfver.
Finska Kennelklubben har gett sitt utlåtande om hur avelsfrågorna borde tas upp i den djurskyddslag som Jord- och skogsbruksministeriet håller på att bereda. Kirsi Sainio som är medlem i Kennelklubbens avelsvetenskapliga kommitté säger att spelreglerna för vilka hundar som får eller inte får användas i avel måste bli tydligare. Som det nu är har flera rasföreningar frivilligt gått med på obligatoriska hälsoundersökningar som ett villkor för avelsverksamhet. Men en stor del av problemraserna har inte accepterat obligatoriska undersökningar.
– Kennelklubben anser att det i djurskyddslagen ska slås fast att de hundar som används i avel ska vara undersökta åtminstone vad gäller de allvarligaste problemen hos rasen, säger Sainio.
Viina är snart tre år gammal. Jag är mycket kritisk till att hundägare tar valpar genast då tiken når gränsen ett år och det är tillåtet. Det är först när hunden är lite äldre som man kan konstatera om den är frisk.
Jonathan Silfver