Rötmånad

Sommaren har vänt sig kring sin axel och vi har firat fruntimmersveckan med sex vackra kvinnonamn som pryder almanackan. På Saradagen är det fullmåne. Fullmånen har alltid varit en källa till skrock och vidskepelse precis som månaden juli.

I min barndom neg jag för gubben i Månen. Den runda julimånens fläckiga yta satte fantasin i rullning. Jag minns inte varför men bäst att niga i alla fall för att inte utmana ödet.

Den dag då Stora hundens mest lysande stjärna Sirius för första gången i gryningen kan ses på norra halvklotet firas Olgas namnsdag och rötmånaden börjar. Under rötmånaden hände det konstiga saker. Sår ville inte läkas, kvinnor som plockade bär i skogen gick vilse för att aldrig komma tillbaka. Mjölken surnade, köttets fett blev härsket och frukten ruttnade. Missbildade rötmånadsdjur som kalvar med två huvuden föddes. I rötmånadstider kastar Jaakko stenen i vattnet, den kommande vinterns första iskalla tecken, men jag får mitt torgkaffe i gassande solsken. Flaggorna buktar sig mjukt med stadshuskvarteret Lejonets empirecentrum som fond och i torgstånden rodnar vinbären. På sin magnifika bergsterrass dominerar den röda Uspenskijkatedralen.

Också skrönor hör rötmånaden till. Tillåt mig att återge en skröna om kyrkan med de flammande lökkupolerna. Det berättas att en välbeställd moskvabo donerade en tung klocka på tok för stor för den fristående klockstapeln som därför revs. Huvudtornet renoverades med den givmilda finansiärens medel så att den kunde bära upp det rika klockspelet. Knappt iordningställd hotades kyrkan av en katastrof då en del av berget rasade. Stenblock stora som hus krossade tak och väggar på magasinen nedanför. En rapport skickades till Kejsaren, som försåg den med en kortfattad anmärkning.

”Får ej upprepas.”

Under rötmånaden hände det konstiga saker. Sår ville inte läkas, kvinnor som plockade bär i skogen gick vilse för att aldrig komma tillbaka. Mjölken surnade, köttets fett blev härsket och frukten ruttnade.

Sanning eller skröna, men berget har följt förbudet, tänker jag och drar in härliga dofter av stekt strömming. Egentligen borde jag nog knipa ihop läpparna när jag andas in, för under rötmånaden trodde de vidskepliga att själva luften var så farlig att man kunde bli häftigt sjuk ifall man andades genom munnen. Jag är ju inte speciellt skrockfull men undviker att gå under stegar och spottar lite försiktigt då det passerar en svart katt framför mig. Ska i alla fall fråga fiskaren om det fastnat många fula taggiga simpor i hans nät, för sådana fanns det rikligt av i min barndoms fiskeby under rötmånaden .