Peter Al Fakir: Polisvåld kan inte bota psykisk ohälsa

Är du drogad, psykiskt sjuk och svingar ett svärd på öppen gata är riskerna stora att du kommer bli skjuten av polis om du är bosatt i Sverige. Åtminstone visar studier att just detta scenario är det vanligaste vid dödsskjutningar. Nära hälften av alla dö

De senaste 25 åren har ungefär en person dödats av den svenska polisen årligen, men de senaste åren har en ökning skett. Även gångerna då polisen använder sitt skjutvapen för att hota och betvinga har ökat markant, från 191 fall 2014 till 269 under 2015.

Trots att siffrorna för Sverige fortfarande är väldigt låga i internationell jämförelse står de ut i norra Europa. Mellan 2000 och 2014 sköts endast två personer ihjäl i Norge och tre i Finland. Där det i till exempel Norge och Storbritannien krävs särskilda order för att använda vapen så har Sverige gått åt ett annat håll. Från 2012 har svensk polis rätt att bära skjutklara vapen. Från tanke till handling går på några sekunder. Kanske kan det rädda livet på en enskild polis vid ett knivigt tillfälle, men det gör också att det uppstår en större nervositet vid konfrontationer och ingripanden. Vet man som kriminell att det kan smälla så kanske man väljer att skjuta först.

Frågan är varför den svenska polisen i ett nordiskt perspektiv är så snar till att bruka dödligt våld? Svaret måste ligga i polisens rutiner och taktik men också kulturellt inom kåren. Att ge polisen andra alternativ som rätten att använda pepparspray verkar heller inte ha ändrat på trenden.

Att som i Norge förvara vapnen i ett särskilt fack i polisbilen kommer nog inte svensk polis att gå med på heller. Har man en gång fått rätten till bära pistol vid bältet så lär man som polis känna sig naken utan.

Bara i år har tre personer dödats vid polisskjutningar i Sverige. Både utifrån ett rättsäkerhetsperspektiv och för allmänhetens tilltro till polisen är det viktigt att dessa ingripanden utreds med transparens och framför allt kompetens.

Nu senast backade polisen gällande den information man gav vid den senaste dödsskjutningen i juni då en man sköts i huvudet i Bagarmossen i Stockholm. Då hette det att mannen hade hoppat ur bilen och börjat skjuta mot polisen, nu säger polisen att inga skott avlossats innan mannen sköts till döds. Förkrossande information för mannens familj som hela tiden hävdat hans oskuld.

Frågan är om vi någonsin får veta vad som hände i Bagarmossen. Utredningar med polisskjutningar läggs nästan uteslutande ner i Sverige då polisen hävdar nödvärn (oftast med all rätt). Dessutom hävdar många att poliser håller varandra om ryggen och inte avslöjar alla fakta.

I USA har polisvåldet mot svarta fått stor uppmärksamhet under årets presidentval. Nu i veckan kom nyheten att ingen förmodligen kommer att hållas ansvarig för Freddie Grays död som ledde till protester och upplopp.

Ledande i protesterna mot polisens övervåld mot svarta är aktiviströrelsen Black Lives Matter (BLM). Genom sociala medier och stora demonstrationer har organisationen fått stor genomslagskraft.

Representanter för Republikanska partiet kallat dem för en ”hatgrupp” som eggar upp föraktet för poliser. Demokraterna har tvärtom bjudit in BLM som gästtalare under det stora konventet nu i veckan. Även här står USA delat.

Kanske det är dags för en liknande rörelse som BLM i Sverige, men för personer med psykisk ohälsa. Det måste vara fruktansvärt påfrestande att som anhörig inte veta om ens son eller dotter vid nästa psykos kommer att överleva en möjlig konfrontation med polis.

Här har även människorättsorganisationen Civil Rights Defenders kritiserat polisen som den menar saknar specialkompetens för att hantera människor som lider av psykisk sjukdom.

Kanske är jämförelsen överdriven, men om den norska och finländska polisen klarar av att hantera potentiellt livsfarliga situationer utan att använda handeldvapen borde den svenska också göra det.