Sinebrychoff satsar stort på Tiepolo
Han har kallats både barockens sista stora mästare och den som introducerade rokokons anda i den italienska konsten. Sinebrychoffs satsar stort på Tiepolo.
GRAFIK
●●Tiepolo.
Venetianska fantasier – Rolando och Siv Pieraccinis samling Konstmuseet Sinebrychoff. Till 4.9.
Venetianaren Giovanni Battista (Giambattista)Tiepolo (1696–1770) är en av sjuttonhundratalets allra viktigaste konstnärer i Europa. Konstmuseet Sinebrychoffs sommarutställning visar grafik och skisser ur Rolando och Siv Pieraccinis förnämliga samling. Vi får se ett femtiotal av Giambattista Tiepolos och hans söners etsningar och skisser. Sönerna Giandomenico (1727–1804) och Lorenzo (1736–1776) studerade grafik och teckning i faderns ateljé och arbetade som assistenter vid flera av faderns stora beställningsarbeten, vanligen fresker och takmålningar i kyrkor och palats. Bägge sönerna blev uppskattade som självständiga konstnärer. Den äldre sonen övergick med tiden till ett mera realistiskt uttryckssätt. Den yngre ägnade sig främst åt pastellmåleri.
Barock och rokoko
Tiepolo har kallats både barockens sista stora mästare och samtidigt den som introducerade rokokons anda i den italienska konsten och han gör skäl för bägge benämningarna. I enlighet med barockens ideal målade han främst religiösa, mytologiska, historiska och allegoriska motiv i storstilade scenerier, vars stämningar för tankarna till operans värld. Samtidigt blir hans palett med tiden ljus och klar. Hans kompositioner är lätta och luftiga med nyskapande lösningar. De har rokokons omisskännliga elegans.
Ett tjugotal fresker, hundratals oljor och tusentals teckningar visar att Tiepolo var en oerhört produktiv konstnär. Han var en mycket säker och skicklig tecknare. Oftast började han sina beställningsarbeten med att teckna. Skisserna är gjorda i olika teknik med fjäderpenna och tuschlavering, blyerts, kol eller krita.
Grafik för nöjes skull
Den grafiska produktionen består sammanlagt av åttio etsningar. Han lärde sig etsningstekniken redan som ung, men verkar ha behållit grafiken som ett privat intresse som han inte gjorde på beställning eller sålde i större skala. De grafiska bladen har en speciell charm. I dem är konstnären friare och lekfullare än i beställda verk. Kompositionerna är luftiga och stämningen ofta surrealistisk i den meningen att många bildelement som urnor, pelare, trappor, mattor med mera är helt malplacerade i sin omgivning. Han skapade två betydelsefulla serier med etsningar. I Capricci är alla utom ett blad från 1741–1742, den andra serien är Scherzi di Fantasia (1743–1757). Den förstnämnda serien ingår i sin helhet i Pieraccinis samling.
Etsningarna är fantasifulla vyer, vanligen med några människor, fantasivarelser och djur. Linjeföringen är livfull, men exakt på samma gång. I teckningarna och etsningarna är perspektivet, precis som i målningarna och freskerna ofta skildrat nerifrån och uppåt ur en grodas synvinkel. Det bidrar ofta till en teatralisk stämning. Men ibland är de småskaliga verken också intima bilder av några djur i ett träd, men inte i första hand som naturskildringar. Djuren och föremålen i kompositionerna har vanligen en symbolisk uppgift förutom den som bildelement.
I Tiepolos och även i sönernas verk är de höga himlarna och molnen kanske de mest specifika kännetecknen. Familjen Tiepolos fresker och takmålningar öppnar bildrummet uppåt mot de högsta höjderna. Molnen används för att ge luft och rymd åt bilden, ibland framhäver de bildens aktörer och ibland skymmer de dem på ett hemlighetsfullt sätt.