Brat pack växer upp
■ Ett gäng vänner blir klara från Georgetown och vuxenlivet hägrar, men det är inte så enkelt att få drömmar uppfyllda eller ens veta vad det är en vill göra av sitt liv. I Joel Schumachers St. Elmo’s Fire (1985) är det just denna förvirrade tid efter studierna som står i fokus.
Kompisgänget spelas av skådespelare från det som brukar kallas ”brat pack” – ett gäng unga skådespelare som befolkade en hel del tonårsfilmer under 80-talet. Ally Sheedy, Judd Nelson, Emilio Estevez var alla med i The Breakfast Club (1984), Andrew McCarthy sågs senare i Pretty in Pink, Rob Lowe fick sitt genombrott i The Outsiders, Demi Moore fick sitt i About Last Night (1986) (där hon spelade mot Lowe).
Vissa av dem kanske inte blir vuxna fort nog medan andra längtar tillbaka till studiernas mer lättsamma tillvaro. Alec (Nelson) försöker jobba upp sig inom politiken och pressar flickvännen Leslie (Sheedy) att gifta sig med honom. Samtidigt har han aningen svårt att vara trogen. Den aspirerande författaren Kevin (McCarthy) är hemligt kär i en av sina vänner, Billy (Lowe) dricker för mycket och klarar inte av att ha ett jobb mer än några dagar och Wendy (Mare Winningham) försörjer honom trots att han inte besvarar hennes känslor. Jules (Moore) lever på kredit och har en affär med sin chef medan Kirbo (McCarthy) blir besatt av läkaren Dale (Andie MacDowell i sin andra roll någonsin, fyra år senare slog hon igenom i Sex, Lies and Videotape). De hänger på St. Elmo’s Bar där Billy spelar saxofon om kvällarna.
Och den som lyser starkast är Sheedy som lyckas ge sin Leslie ett djup som saknas hos de övriga. De flesta karaktärer är så självupptagna, dryga och otrevliga att det är svårt att ta deras problem på allvar. Är det meningen att vi ska känna empati då vi ser dem gräva sina egna gropar för att sedan bortskämt kräva hjälp upp och kanske lite pengar till hyran också?
Och ändå finns det något charmigt här, något som gör att jag faktiskt har sett den här filmen mer än en gång. När allt melodrama lägger sig och vi får se karaktärerna umgås som de vänner de i alla fall har varit visar sig St. Elmo’s Fire från sin bästa sida. Då lägger sig ett nostalgiskt 80-talsskimmer över filmen och till och med Billys genomträngande saxofontoner låter en stund som ljuv musik.
Frii 22.25