Sårbar konst på biennalen i Raumo
Årets biennal i Raumo fokuserar på sårbarheten som en oskiljaktig del av mänskligheten.
KONST ●●Biennale Balticum – Vulnerability Raumo konstmuseum. Till 18.9.
Som namnet anger, tar sig Biennale Balticum 2016 – Vulnerability an det mångtydiga begreppet sårbarhet. För att citera arbetsgruppen bakom utställningen, för begreppet oss närmare vad det innebär att vara människa i denna värld, närmare vår känsla för verkligheten. Den betydelse vi ger sårbarheten, en egenskap som både definierar oss och är en förutsättning för vår överlevnad, säger mycket om hurudana vi är.
Fram till den moderna tiden sågs sårbarheten som en självklar egenskap, ett nödvändigt ont som stundom upplevdes med mystiska förtecken. Som man förhöll sig till med ödmjukhet och respekt. Sedan föddes den moderna, västerländska människan med sin suveränitet över världen, och sårbarheten, beroendet av natur och medmänniskor kunde inte tolereras.
Dagens världsbilder bygger på medvetenhet och tankeprocesser baserade på information vars tillgänglighet bestäms av politiska och ekonomiska intressen, fortsätter texten.
Situationen har gett upphov till nya, ödmjukare, mer ekologiska och livsbejakande sätt att förhålla sig till människan och omvärlden som något man måste värna om.
Frågan om huruvida, och hur, dessa tankar kunnat omsättas i utställningsform inställer sig vid introduktionen av konstnärerna. Hur relaterar verken till kuratorernas högstämda ord ”utställningen är, när allt kommer omkring, en bekräftelse på sårbarheten som ett för vår överlevnad avgörande villkor”?
Fel från början
Låt oss gå en runda på utställningen. Det är som om det skulle bli upplevelsemässigt fel från början – första rummet upptas av svenskarna Daniel Peterssons och Anton Krohns Temporary Islands, ett intressant verk om havet som dock helt saknar den visuella kraft som skulle engagera en bildkonstintresserad besökare.
Likaså uteblir upplevelsen i den finländska ljudkonstnären Petri Kuljuntaustas ljudinstallation Burbot (Laken) trots den intressanta bakgrunden presenterad i infobladet. Det är svårt att ta sig upp ur svackan, och riktigt kunna tillgodogöra sig verken som möter då en fortsätter sin vandring.
Själv hade jag möjlighet att återkomma efter en paus, och började andra varvet med det ryska Shto Delat (Vad står på)-konstnärskollektivets The Excluded. In a Moment of Danger.
Videon är en tungviktare på nästan en timme, där gruppens medlemmar – för att uttrycka det å det kortaste – söker ett nytt språk för att åtminstone på något plan komma tillrätta med den nya politiska situationen. Mycket här bygger naturligtvis på omständigheter vi kanske inte är så insatta i men nog medvetna om. Språket de oberoende och rent konstnärliga elementen talar är allmängiltigt. The Excluded är uppbyggd i episoder som tillsammans bildar en berättelse där delarna egentligen inte är beroende av varandra.
Medverkarna är fina skådespelare, som med kontrollerade rörelser, ansiktsuttryck och repliker agerar i ett bokstavligen kubistiskt scenrum. Växelverkan mellan de olika komponenterna lyfter lågmält triumferande fram det absurda i den samhällssituation de samverkar i.
Lyfter utställningen
Det märkliga är att The Excluded lyfter upp resten av utställningen, där verkens konstnärliga giv till en början kändes så överraskande tunn.
Kopplingen till sårbarheten förblir visserligen, med undantag för de klart ekologiskt engagerande verken, väldigt långsökt.
Här tangeras postkolonial problematik, cyberverklighetens absurditet, gränsen till en annan verklighet, självdisciplinens makt och världsmedborgarens i www-världen, nationell identitet som konstruerad föreställning.
Ett par konstnärer ställer ut målningar, som efter en stunds betraktande blir intressanta på helt olika sätt.
I sig på många sätt fina insatser vilka dock känns lite löst hängande i sammanhanget.
Överraskande är att de flesta verken har många år på nacken, vilket ger känslan av skåpmat i ett sammanhang där en vant sig vid satsningar på det platsspecifika. Känns lite orättvist mot de enskilda konstnärerna men är kanske en oundviklig eftergift för ekonomiska realiteter?
Som en del av biennalen förverkligar biologen och konstnären Maritta Nurmi på olika håll i stan det ekologiskt inriktade communitykonstprojektet Kalamaha (Fiskmagen), där varje Raumobo och besökare kan bidra med en egen ”ekoteko”, en ekologisk gärning.
Den betydelse vi ger sårbarheten, en egenskap som både definierar oss och är en förutsättning för vår överlevnad, säger mycket om hurudana vi är.