Bilskattens konstiga krokar
Tullmuseet Av alla skatter vi ogillar är bilskatten för många den värsta. Därför har vi alltid utnyttjat alla tillgängliga kryphål för att undgå den. Att bilarna samtidigt förstörts verkar vara en bisak.
Bilhistorien i Finland började år 1900. I maj anlöpte ett fartyg Åbo hamn, och i lasten fanns den Benz Velo Comfortable som handelsmannen Victor Fortelius hade köpt. Finlands första bil förtullades vid Åbo tullkammare.
I tariffen passade bilen bäst in under ”fyrhjuligt fortskaffningsmedel”, och eftersom tak saknades blev tulllen 60 mark.
Det var billigt, och snart kom tullmyndigheterna på att motorerna kan förtullas separat och enligt vikt. 14,70 mark per 100 kilo blev taxan, och om motorn inte kunde vägas separat räknades den som 30 procent av bilens totalvikt, säger Tullmuseets chef Janne Nokki.
Det här var första varianten på en bilskatt som ofta tagit konstiga krokvägar men oftast med resultatet att skatten stigit för de allra flesta.
Sommarens temautställning på Tullmuseet på Sveaborg heter Den mest hatade skatten? med ett frågetecken som rätt många antagligen gärna skulle stryka.
Snabba förändringar
1919 infördes beteckningen ”köroch transportfordon” och tullavgiften blev 10 procent av detaljhandelsvärdet. Ett problem var att det blev så tätt mellan besluten och att förändringarna ofta var drastiska. Ibland har skatten höjts med hundratals procent, andra gånger har den varit bara fyra procent. Staten har insett att bilen är ett bra beskattningsobjekt, och så kommer det att förbli.
Från 1930 förtullades bilarna enligt prisklasser, Dyra bilar har högre tullavgifter än billiga. Allt som handlade om bilar var fortfarande rätt perifert för den stora majoriteten. 1938 fanns det en bil på 127 innevånare i Finland. Allt fler vägar gjorde snabbt bilismen möjlig i större skala, och turistbilar kunde föras in tullfritt för en viss tid.
En del av dem blev förstås kvar i landet eftersom det var svårt att övervaka trafiken.
Från 1939 krävdes det importlicens innan man kunde ta in bilar till Finland, och det var tullen som övervakade systemet. 1941 tillkom omsättningsskatten som uppbars i samband med importförtullningen.
Tillfällig skatt 1958
Krigstiden var hård också för bilbeståndet. Efter kriget var det främst yrkestrafiken som gynnades, men också då krävdes det utländsk valuta. Under 1950-talet var de flesta nya bilar ryska, eftersom de var undantagna från valutakravet.
Efterkrigstiden skapade många olika beskattningsförmåner. Krigsinvalider och yrkesgrupper som behövde bilar i jobbet slapp till exempel omsättningsskatten.
Ett förslag till en särskild skatt för bilar och motorcyklar förkastades 1951 och 1953. En prisutjämningsavgift på 30 procent av tullvärdet in-
fördes, men 1957 ansåg Tullstyrelsen att den avgiften gärna kunde strykas för att minska byråkratin vid tullklareringen.
1957 klubbades en bilskatt på 30 procent igenom. En av motiveringarna var att bilar från öst och väst bör behandlas lika. Enligt både tulltariffen och flera skattelagar gällde skatten endast för år 1958.
Därefter förlängdes giltighetstiden år för år tills den slutligen permanentades. Samtidigt har finländska bilister ända sedan dess gått lös på sina bilar med vinkelslip och andra verktyg för att få dem längre eller högre, eller också har en del av taket kapats för att göra pickupar av vanliga bilar.
Byggsats från utlandet
I slutet av 1950talet var det vanligt att importera begagnade bilar i delar och montera ihop dem i Finland. Förklaringen var att reservdelar var befriade från bilskatt. Samma teknik har förekommit också senare, men eftersom tullens medvetenhet ökat har det varit lättare att genomskåda försöken.
– Dessutom har bilarna blivit så avancerade att vem som helst inte kan bygga ihop byggsatserna hemma i garaget.
Under 1960talet var det popu lärt att ta en kombimodell och bygga om den till skåpbil för att slippa skatten. Det gick till så att man täckte de bakre sidorutorna och skruvade loss bakbänken. I stället fick man skruva ihop en tillfällig sittplats utan riktig stoppning, och efter vissa bestämda mått.
När den nya bakbänken blivit godkänd på besíktningskontoret kunde man fortfarande använda bilen som en vanlig kombi, fast utan skatt. I praktiken blev det en rabatt på upp till 60 procent. Det här var början på en lång historia av modifierade bilar i Finland.
Söndersågade men billiga
På 1980talet var det mest populärt att importera krockskadade bilar. Om de körts i utlandet i mindre än ett halvt år och mindre än 10 000 km beskattades de som nya bilar, vilket var lägre än skatten på oskadade begagnade importbilar. Det här kryphålet stängdes 1985, när skatten på nya och begagnade importbilar utjämnades.
Terrängbilar var länge befriade från bilskatt eftersom det skulle finnas en viss mängd av dem som kunde utnyttjas av armén vid behov. I dag är terrängbilar med kraftiga motorer relativt dyra eftersom bilskatten bygger på koldioxidutsläpp.
Grundregeln för alla skattetricks i bilvärlden har varit att ta en tungt beskattad personbil och göra den till en skåpbil eller pickup med relativt enkla medel. Det är till exempel bara i Finland man kan stöta på en Camaropickup. Det är också bara i Finland man ser Mitsubishi Space Van eller Citroën BX Van med onormalt hög taklinje byggd i glasfiber.
Det var i slutet av 1980talet som takförhöjningarna hade sin storhetstid. Målet var att få en vanlig kombi att uppfylla takhöjdsbestämmelserna för en skattefri skåpbil. Med förhöjt tak och utan bekvämt baksäte kostade Mitsubishin 65 000 mark, i ursprungsskick 160 000 mark.
Många privatpersoner gjorde själva de modifieringar som krävdes. Man bara sågade upp ett lagom stort hål i biltaket och täckte det med en skidbox utan botten. Också det här kryphålet täpptes småningom till.
Nästa steg i utvecklingen är regeringens beslut att övergå från den ”tillfälliga” bilskatten från 1958 till en årlig fordonsskatt. I praktiken blir skillnaden ändå rätt liten för konsumenten. 2017 övergår bilbeskattningen dessutom från tullen till Skatteförvaltningen.
För att undvika bilskatt har vissa gått väldigt långt. Beundransvärd fantasi!
Den mänskliga kreativiteten är gränslös.
Besökares kommentarer om Tullmuseet