Vart är Finlands skola på väg?

För sju år sedan flyttade vi från Sverige till Finland. Vi trivdes väldigt bra i Sverige, men orsaken till flytten var verkligheten som rådde inom vår kommunala skola. Genom pedagogisk reform efter reform hade man slagit sönder skolans hela struktur.

I flera läsämnen saknades läroböcker, skoldagen saknade till stor del schema, eleverna fick inte sifferbetyg utan skriftliga utlåtanden vilka alltid var uppmuntrande och fulla av beröm. Läxor saknades nästan fullständigt och besvärliga koncept som uppställning i matematik nämndes över huvud taget inte. Lärarna rättade inte fel som eleverna gjorde, och det var i stort sett upp till eleverna att göra vad de ville. Den kommunala skolan hade blivit en dyr förvaringsplats för eleverna.

Allt detta motiverades genom pedagogik: läroböcker behövdes inte eftersom eleverna själva skulle hitta sin information på internet, stavfel rättades inte eftersom det hämmade elevens kreativitet, uppställning behövdes inte längre eftersom de använde moderna datorer. Att ge läxor var socialt orättvist.

Lärarens roll var inte att lära ut utan att facilitera elevens lärande. Schemat gjorde bara att läraren blev tvungen att avbryta intressanta diskussioner. Tanken på att träna grundläggande koncept ordentligt och lära sig någonting utantill möttes med förakt som gammalmodigt. Resultatet var i våra ögon katastrofalt, med elever som gick ut lågstadiet med läs-, skriv- och räknesvårigheter. Väntetiden till icke-kommunala skolor som erbjöd en utbildning som uppfattades som bättre och mera krävande var flera år. Många elever gavs intrycket att de kunde bli vad som helst, men kommer att finna det mycket svårt att komma in till utbildningslinjer med högt söktryck.

Därför flyttade vi till Finland, och det var fantastiskt att komma till en skola med en klar struktur, schema och ämnesindelning, läromedel på hög nivå som blandade teoretiska och praktiska uppgifter, läxor samt engagerade lärare som vågade lära ut och även hjälpa elever som gjorde fel. De skriftliga utlåtanden vi fått i Sverige var i princip värdelösa som indikator på våra barns framsteg i skolan och angav inte om de behövde hjälp med någonting. Sifferbetygen vi fick i Finland gav en mycket klar bild av om de behövde hjälp samt motiverade dem att göra väl ifrån sig.

Mot den bakgrunden är det med bestörtning jag läste om den nya finska läroplanen i HBL. Exakt samma pedagogiska argument som länge använts för att dölja en deprimerande klassrumsverklighet på många håll i Sverige presenteras nu som en nyhet i Finland. Intrycket man får är att någon okritiskt kopierat stora delar av ett svenskt skolsystem i kris. I The Economist och övrig inflytelserik internationell press har det finska skolsystemet tills nyligen presenterats som en av de starka sidorna i vårt samhälle. Varför skall vi nu reformera ett system som klarat sig internationellt och kopiera modeller som dras med stora problem?

Den nya läroplanen kan säkert fungera i skolor med

Exakt samma pedagogiska argument som länge använts för att dölja en deprimerande klassrumsverklighet på många håll i Sverige presenteras nu som en nyhet i Finland.

de mest engagerade lärarna och föräldrar som ställer höga krav. Framför allt är jag orolig för hur majoriteten av landets elever som inte bor i höginkomstområden med stor procent akademiskt utbildade föräldrar skall klara sig. Utan den hjälp som en strukturerad skola erbjuder landar väldigt mycket ansvar på en ung elevs axlar. Naturligtvis bör skolan utnyttja lämplig ny teknologi, träna kommunikation och inspirera till egna frågeställningar, vilket den finska skolan redan gör.

Den nya pedagogiken antyder dock att målmedveten träning av basfärdigheter står i något slags motsatsförhållande till kreativitet. Alla som utövat en sport eller spelat ett instrument vet att detta inte är sant. För att bli en framstående fotbollsspelare, pianist, matematiker, ingenjör eller läkare krävs det att den grundläggande kunskapen sitter i ryggmärgen, så att man kan sätta sin energi på att vara kreativ och hitta nya lösningar. Måste man hela tiden slå upp all information på internet och använda räknare för enkla tal blir man väldigt långsam i sitt arbete, och risken är stor att man saknar förståelse för informationens och metodernas grundläggande struktur.

I vår globaliserade värld är konkurrensen hög. Ifall vi vill ge kommande generationer bästa möjliga hjälp och en kunskapsgrund att stå på krävs det nog att vi även i fotsättningen satsar på hårda mål inom undervisningen, och inte förlitar oss på att eleverna tillsammans klarar av att båda ställa och lösa alla problem genom inbördes diskussion.