Katastrof på gång
● HJK värvade namnstarkt och skulle enligt de flesta förhandstips tämligen enkelt segla i väg med den inhemska titeln. Den senaste månaden har dock förlöpt i så pass mediokra tecken att Klubi inför de återstående tio omgångarna har fyra poäng att ta in på IFK Mariehamn. Inte mycket i sig men då det gått en månad sedan HJK senast vann en ligamatch finns det all orsak till rynkade pannor och bistra miner på Idrottsgatan. HJK:s spel fungerar nämligen inte. Stundtals fungerar det inte alls.
● Efter att Atomu Tanaka skadade sig efter första mötet mot IFK Göteborg på Gamla Ullevi har de mesta mästarna spelat sex matcher utan en endaste seger. Att Taye Taiwo också saknats har ytterligare understrukit hur extremt beroende HJK är av ett par av sina stjärnor.
Atomus betydelse för HJK är megalomaniskt stor. Hans rörelsemönster, första beröring och finfina spelsinne fick Alfredo Morelos att flyga uppe på topp. Visst har colombianen också levererat utan sin japanske vapendragare men stundtals ser han rätt vilsen ut uppe på topp då övriga spelare inte förmår servera honom de bollar han behöver för att glänsa.
● Medo har kört sitt eget race och stundtals varit en belastning för sitt lag. Anthony Annan har till skillnad från vad han gjorde under sin förra sejour i HJK koncentrerat sig mera på att tjafsa med domare och motståndare än på att spela boll och då lagets navel och klappande hjärta inte fungerar blir spelet lätt långsamt och statiskt.
28-årige Medo är i sina bästa stunder en alldeles för bra spelare för den finska ligan men kanske att den värsta hungern är stillad? Hans kontrakt hade löpt ut i slutet av augusti och då Klubis saga i Europa League tog slut för tidigt var det inte mycket som talade för att Medo skulle spela säsongen ut i Helsingfors. Medo fanns inte med i Vasa senast utan han har rest till Kuwait för att förhandla om ett lukrativt kontrakt där. Intressant att se vilken effekt det får på Klubis spel. ● En stor skugga faller över Mika Lehkosuo som är på god väg att lyckas med bedriften att för andra året i följd missa ligaguldet. Lehkosuos försiktiga fotbollstänk i kombination med ett för stort tillit till exempelvis Medo har försatt HJK i en besvärlig situation. Spelet haltar samtidigt som IFK Mariehamn inte verkar visa några som helst tecken på att tröttna.
Grönvitt har en bra balans i laget, en klar spelidé och ligans i särklass bästa backlinje där Lyyski och Kojola styr och ställer. Gabriel Petrovic slår inte bort många bollar på mittfältet och i offensiven är Dever Orgill ett ständigt hot.
Peter Lundberg och Kari Virtanen har gjort ett styvt jobb som tränarpar. De som trodde på ett ras utan Pekka Lyyski har fått tänka om.
● IFK Mariehamn, HJK eller någon annan som mästare? KuPS känns för ojämnt, VPS saknar en viss offensiv styrka och RoPS form imponerar inte.
Fjolårsmästarna SJK har spelat bra på sistone och kan med en perfekt höst ännu blanda sig i kampen om de allra ädlaste medaljerna.
● I morgon möter HJK jumbon PK-35 hemma på Sonera Stadium. Blir det inte seger då är det ingen överdrift att tala om kris i Klubi. HJK har sökt efter jämnhet och en röd tråd i spelet i över ett år nu för efter 3–4-förlusten mot FC Astana i Europa League har laget bara stundtals kommit upp i en nivå som är värdigt den största och rikaste klubben.
En säsong som skulle bli en enda lång Eriksgata för HJK håller på att utvecklas till något helt annat. Att vi 23 augusti har IFK Mariehamn som främsta guldfavorit är en skräll. En skräll som ytterligare understryker att det finns skäl till en rejäl rannsakan inom Helsingin Jalkapalloklubi senare i höst.