Ansvar krävs i asylpolitiken
FLYKTINGAR Marianne Lydén (HBL 14.8) är tacksam för min gode vän Ben Zyskowicz’ utlåtande mot rasistiska tänkesätt. Men hon kritiserar Zyskowicz för att han samtidigt har godkänt skärpningar i utlänningslagen och därför inte är uppriktig. Detta är orättvist då Zyskowicz hela sitt liv har kämpat för mänskliga rättigheter. Han vågade till och med på 1970-talet kritisera också kommunismens människorättsbrott. Berlinmuren var inte för honom fredens garanti mot amerikansk imperialism utan ett sätt att kränka DDR-medborgarnas mänskliga rättigheter.
Enligt den internationella rätten har en person ingen rätt att bosätta sig i ett annat land än i sitt hemland. Detta konstateras i paragraf 9 i grundlagen. Det finns dock ett undantag. Man får inte utlämna en person som personligen hotas av dödsdom, tortyr eller behandling som kränker människovärdet. Genèvekonventionen ger skydd åt personer som har välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin ras, religion, nationalitet, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller politiska åskådning. Man har velat begränsa invandring så att staten alltid kan reglera den, garantera fridfull samhällsutveckling och skydda sina egna traditionella värden som till exempel jämlikhet.
Jag anser att vi borde ta emot 20 000 utlänningar årligen. Jag anser att de borde tas emot om de har ett jobb i Finland eller en bra idé för företagsverksamhet. Om en människa kommer hit för att bygga upp vårt samhälle uppstår det en vinn-vinn-situation.
Det är självklart att alla asylsökande som fyller grundlagens och Genèvekonventionens krav är välkomna. Men många av flyktingarna från Irak kommer i dag till Finland därför att de antar att de får rätt att stanna här, statsministern ger sin bostad till dem och den automatiska sociala tryggheten är bättre än lönen i många yrken i Irak. När de kommer hit blir de sysslolösa och får inte ens skotta snö då de inte har behövliga kunskaper för det. Den här typen av invandring leder till förlustsituationer. Därför är ett kvotsystem med valprocesser för asylsökanden i närheten av deras hemland den enda hållbara lösningen.
Kan en irakisk man, vars hus har sprängts i det IS-ockuperade Mosul, återvända till Bagdad? Låt mig ta ett hypotetiskt exempel: En person som bodde i Viborg under fortsättningskriget flydde, efter att fientliga trupper övertog staden, till Monaco och sökte asyl. Borde man ha sagt att hen ska stanna där och inte återvända till Helsingfors eftersom det är farligt? Min moral säger att man borde ha skickat den här finländaren tillbaka och sagt: Försvara ditt land, din familj och din släkt. Du ska bygga ditt land starkt igen. Du ska ge din insats för ditt land. Vi har också skyldigheter. Inte bara rättigheter.
Om Lydén vill kan hon personligen rädda den omtalade irakiern. Man kan få arbetstillstånd. Hon kan alltid anställa honom och betala en sådan lön att han klarar sig. Och om hon betalar litet mera kan hela familjen flytta till Finland. En sådan lösning betyder att man tar själv ansvar och inte begär att andra tar ansvar.
Om Lydén vill kan hon personligen rädda den omtalade irakiern.
Alla ändringar i utlänningslagen har granskats av riksdagens grundlagsutskott. Detta garanterar att de är godkända i enlighet med vår grundlag och internationella förpliktelser. Martin Scheinins uttalande till FNB att lagarna kan vara mot grundlagen är i strid med den gällande auktoritativa tolkningen. Han presenterade bara en politisk åsikt utan juridisk grund.
SVAR Med anledning av min HBL-kolumn Tant Blomsterhatt (14.8) ser ex-riksdagsledamot Kimmo Sasi sig tvungen att försvara sin personliga vän och partikamrat Ben Zyskowicz. Försvarsskriften får mig att tänka på talesättet om vänner som gör fiender onödiga, så full av okunskap och haltande resonemang är den. Att han blandar ihop asylrätt och invandring som Finland har nytta av och drar obegripliga paralleller mellan det uppmärksammade fallet med irakiern från Mosul som fyller asylkriterierna men som Migri beslutat skicka i väg till Bagdad för att han eventuellt kunde överleva där och en fiktiv finländare som under fortsättningskriget flyr från Viborg och söker asyl i Monaco är inte värt att kommentera.
Men, att han tycker att jag personligen ska ta ansvar och inte kräva att andra gör det, det vill säga skyfflar över ansvaret för irakiern i fråga, som han tydligen ändå anser vara i behov av att räddas, på mig personligen är så makabert att jag måste reagera. Det är regeringspartierna som bär ansvaret för den skärpta asylpolitiken och dess följder, inte jag. Grundlagsutskottets exordförande ifrågasätter här en enskild medborgares rätt att kritisera politiker och kräva att de tar ansvar för följderna av sina beslut.
Sasi kan bättre än så!