Ny forskning krossar myter om minnesövningar
Lägg ner korsordet och minnesspelet – gå i stället ut på en rask promenad, röj i trädgården och tala med grannarna. Ny forskning utförd vid Åbo Akademi visar att hjärngymnastik inte är en genväg till bättre minne och högre intelligens.
Alla har vi hört det – man ska träna minnet för att undvika demens och förbättra sin hjärnverksamhet. Men sanningen är mer komplicerad än så.
– Man ska inte förvänta sig att korsord ska ge djupgående och breda effekter. Det som är avgörande är helheten, ett aktivt liv och en hälsosam livsstil – inte enbart det fysiska utan också att man utmanar sig kognitivt, säger psykologiprofessor Matti Laine.
Laine leder ett omfattande forskningsprojekt vid Åbo Akademi som beklagigt nog visar att arbetsminnet inte går att träna upp som en muskel. Stick i stäv med vad många tidigare studier påvisat antyder projektet att upprepad hjärngymnastik ger begränsat resultat.
– Allt verkar peka i samma riktning. Effekterna är inte så stora som tidigare påvisats, säger Anne Soveri, forskare i projektet som finansieras av Finlands Akademi.
Business på minnet
Arbetsminnet är avgörande för att vi ska klara oss i vardagen. Tack vare ett fungerande arbetsminne kan vi skriva ner telefonnummer vi nyss hört, lära oss nya färdigheter och lagra dem i långtidsminnet.
Under de senaste åren har en uppsjö appar och spel som säger sig förbättra minneskapaciteten och hjärnans prestanda lanserats – men de ska tas med en nypa salt.
– Man ska kanske inte lägga alla sina pengar på hjärnträningprogrammen. Företagen som säljer apparna lyfter enbart fram de positiva resultaten, om några alls, säger Anna Soveri.
De positiva forskningsresultat som lett till den kommersiella boomen inom hjärngymnastik baserar sig på studier som inte alltid håller måttet. Soveri förklarar att sampelgrupperna ofta varit i det minsta laget och metodologin bristfällig.
Forskarna vid Åbo Akademi nagelfar tjugofem tidigare studier genom en så kallad meta-analys och jämför dem med varandra, och utför nya studier.
Är då hjärngymnastik alldeles onödigt? Inte om man vill öva upp en specifik kunskap, som ett språk eller en ny färdighet. Testerna utförda vid ÅA uppvisar en koppling mellan upprepad övning av en träningsuppgift och hur väl man klarar sig i liknande uppgifter.
– Största problemet är om man förväntar sig att det ska ha effekter utöver det man tränar – om man sätter sina pengar och investerar sin tid på det eftersom man tror att det ska ha effekter på minnet. Då blir det oetiskt om man blir vilseledd, säger Anne Soveri.
Man ska inte förvänta sig att korsord ska ge djupgående och breda effekter. Det som är avgörande är helheten.
Satsa på hälsa och socialt umgänge
Samtidigt kan minnesspel och hjärngymnastik ha en positiv inverkan i synnerhet för personer som lider av skador eller sjukdomar som påverkar arbetsminnet.
Laine poängterar att den egna upplevelsen inte ska ringaktas – om man upplever att man mår bättre, då är det ett bra resultat. En ännu outforskad aspekt är vilken sekundär inverkan hjärngymnastik kan ha.
En minnesträning för äldre personer utförd vid ÅA fick oväntade följder – deltagarna fick nya vänner.
– Det att de fick komma till labbet några gånger per vecka gjorde att de upplevde att deras liv blev intressantare och gav dem en möjlighet att träffa nya människor, förklarar Soveri.
Hur ska man då gå till väga om man vill förbättra minnet? Matti Laines och Anne Soveris hälsning är att hålla fokus på helhetsbilden.
– Man kan leva ett aktivt liv – vara fysiskt aktiv, äta hälsosamt, umgås med människor, lära sig nya språk och göra sådana saker som känns värdefulla för en själv, säger Soveri.
Vissa appar får ändå godkänt av professor Laine:
– Att gå på en joggingrunda är ett alternativ värt att uppmärksamma. Det förbättrar syresättningen i hjärnan och ger resultat i minnestest. Kanske Pokémon Go trots allt är ett bra alternativ!