Släck din sorgetörst
Recension Finska popartisten Yona lägger tangon och jazzen allt längre bakom sig. Deprimerande suomirap är tonen på nya EP:n Jano, där hon hittat en autentisk och egen rapröst.
SUOMIRAP ●●Yona Jano (Monsp)
”Du vet väl älskling, att varje gärning, allt du gör, är fel här”, reciterar Yona till depressiva synthmattor och en dödsallvarlig oktaverad pianomelodi. Det blir tyst, ett spöklikt baklängesriff spelar och beaten sätter i gång.
Yona var en fräsch fläkt redan 2010 på debutplattan Pilvet liikkuu, minä en. Hon kombinerade symfonisk, akustisk jazz med visor inspirerade av psalmer och gammal finsk dansmusik. Hennes stämma var hes och mjuk men stark. Texterna var för det mesta hoppfulla trots en viss ekologisk oro. På låten Kellon alla följde hon med stadens liv medan hon väntade på en gammal vän under vad som förmodligen var Stockmanns klocka. Vännen kom aldrig.
Mörkret har blivit allt mer framträdande sedan debuten. På hennes tredje skiva Ei haittaa vaikka tekee kipeää handlade det om skilsmässa: på Naivi var temana sorg och död. De dystra budskapen blir ändå tydliga först mot skivornas slut. På introspåret Kyl sä tiedät kulta är hennes tilltal kärleksfullt, men budskapet krossande – allt vi gör är fel.
När vi tror att vi ligger som vi bäddar, bäddar vi egentligen för någon annan som vi varken känner eller bryr oss om. Det kanske handlar om vilka grymma spelare vi blir i kärleken – det kanske handlar om den ojämlikhet som präglar vår värld. Som lyssnare stannar man upp.
Skivan består av introdikten, sex låtar och tre stycken mellansegment. Beatsen är enkla, mörka och de ekar av Yonas tidigare produktion. Mellan trummaskinen och synthen tittar olika sampel på piano, stråkar och gitarr fram. På det starka titelspåret Jano drivs refrängen av ett barskt pianoriff som trots sin hiphoppighet påminner om en finsk folksång. Mellansegmenten består av enkla loopar, skapade från sampel på gamla låtar. På En häntä enää koskaan citerar Yona Kellon alla, men nu handlar det om när sömnen ger vika för ångesten och bitterheten som fyller en när en ond älskare lämnar ens liv.
Skivan lyfts av Yonas rap. Hennes mjuka, hesa ton behandlar den råa och direkta lyriken genom understatement och det fungerar. Yonas vokabulär består av både äldre finska ord och modern slang – kanske just på grund av hennes bakgrund känns det här helt trovärdigt.
Suomirapveteranen Jodarok medverkar på Romanssi, en av EP:ns singlar. Tyvärr är den skivans svagaste spår. Versernas beat är smakfullt men Jodaroks rap känns omogen. Kanske för att bevisa att hon kommit till rapscenen för att stanna så rappar Yona bättre än veteranen med rim som flätas flera meningar djupt. Refrängens stråkar och text känns ändå fantasilösa och sångmelodin lyfter inte alls.
Skivans andra singel Nättii, eipä, var stark redan ensam. Den avslutar skivan och hittar verkligen hem som dess hoppglimt.
”I sorgestunder funderar man ofta vad dagen skulle ge om man inte behövde sörja.
Vilken tur det skulle vara, påstå inget annat: att få fira bröllop med livet, visst skulle det vara snyggt” rappar Yona, kompad av en soulig, optimistisk flöjtmelodi. Versens solnedgångssynth och trumpetfanfar var alltid snygga men efter Janos mörker känns det som om regnmolnen ger vika och solen tittar fram.