Centern vill knappast ge Orpo en chans att profilera sig, allra minst då han kan uppfattas som en trovärdigare finansminister än Stubb. För när Samlingspartiet uppfattas som trovärdigt är Centern rädd för att tappa i väljarstöd – det är en oskriven regel
Riktigt alla deltog inte när Samlingspartiets riksdagsgrupp samlades till sommarmöte i Åbo och Salo. Alexander Stubb, som partikongressen avpolletterade efter bara två år som partiordförande och bara ett år som finansminister, var på annan ort. Det är mänskligt, men tillika ett oläkt sår och ett tecken på inre spänningar i gruppen.
Merparten av gruppen var för Petteri Orpo i ordförandevalet, och deras höga förväntningar ska han nu infria. Som finansminister förväntas Orpo allra först sätta en samlingspartistisk prägel på budgeten. Det är ingen enkel match.
Centern vill knappast ge Orpo en chans att profilera sig, allra minst då han kan uppfattas som en trovärdigare finansminister än Stubb. För när Samlingspartiet uppfattas som trovärdigt är Centern rädd för att tappa i väljarstöd – det är en oskriven regel i borgerliga regeringar. Att Sannfinländarna dras med kraftigt sjunkande opinionssiffror sätter press på dem att få igenom något eget i budgeten, och på Sipilä att hålla ihop sin koalition.
Det entydiga budskapet från Samlingspartiets gruppmöte är att Finlands ekonomi är fortsatt svag, trots vissa positiva signaler, och att ekonomin inte repar sig om inte fler arbetslösa finländare får jobb. De beslut för bättre sysselsättning som regeringen tagit hittills räcker inte. Mer behövs, och det finns gott om förslag – återstår att verkställa dem.
Det sade Orpo väldigt tydligt i sitt anförande i går. Och det var inte så mycket riktat till de egna i publiken som till Centern och Sannfinländarna. Orpo säger i klartext att vi har ett gemensamt regeringsprogram, vi har gott om förslag på åtgärder som höjer sysselsättningen, och att verkställa dem snabbt är ett måste, för annars vankas nya nedskärningar som går ut över såväl folket som regeringens popularitet.
Orpo var nästan övertydlig när han sade att ingen enskild sysselsättningspolitisk åtgärd är en knäckfråga för Samlingspartiet, men att regeringen håller sig till regeringsprogrammet är det däremot. Regeringen ska hellre verkställa tidigare principiella överenskommelser än komma dragandes med nya idéer.
Samlingspartiets grupp anser att det brådskar. Regeringen måste fatta nya beslut redan under budgetförhandlingarna, också för att det inte är val i år, vilket öppnar för att fatta beslut snarare än skylta med idéer och profilera sig. Regeringens halvtidsgranskning väntar inom ett halvår. Då kommer det inte att finnas mycket att granska om man inte tar besluten nu.
Med den agenda Petteri Orpo går till budgetförhandlingarna kan han kanske påverka bilden av sitt parti, putsa bort lite av den elitistiska stämpeln och visa intresse för utsatta människor. Jämfört med Stubb verkar han vara mer påläst om stödsystemet för arbetslösa, och han vill komma åt de strukturella problem som håller arbetslösheten uppe.
Orpo vill ändra på nuläget med 9 procents arbetslöshet trots att det finns över 90 000 lediga jobb, och han vill eliminera de fällor som gör att det inte alltid lönar sig att ta emot ett jobb. Arbetslösheten är en svårlöst helhet, och vilka åtgärder regeringen tillgriper beror både på de tre partierna och på arbetsmarknadsorganisationerna, som regeringen ska träffa i dag.
Att arbetsmarknadsparterna ska få vara med och påverka är regeringen Sipiläs eftergift för att de ingick konkurrenskraftsavtalet. Alla nya åtgärder som påverkar arbetsmarknaden ska tas fram tillsammans. Det är en schysst, men långsam väg att gå, i synnerhet om man upplever att det brådskar. Och den innebär att det finns fler krokar på vägen än de Centern och Sannfinländarna lägger ut.
Jämfört med Stubb verkar han vara mer påläst om stödsystemet för arbetslösa, och han vill komma åt de strukturella problem som håller arbetslösheten uppe. Peter Buchert