Kyrkoherden Åke blev Ann-Christine
Det har varit en extremt påfrestande process, men transpersoner är vanliga och finns överallt. Det är dags att bryta tystnaden kring oss, säger Ann-Christine Ruuth.
Ann-Christine Ruuths resa till sig själv började 2010. Då valde hon det kön hon kände att hon hörde till, inte det biologiska kön hon tilldelades vid födseln.
Det blev tyst bland arbetskamraterna i församlingen när kyrkoherden valde att visa sitt rätta jag. I dag har hon lämnat det jobbet. I stället reser hon runt Sverige och föreläser om sin resa – hur samhällets normer styr oss och hur hon lämnade Åke och blev Ann-Christine.
Hon tycker inte om att bli kallad modig.
– Folk vill säkert väl när de säger så, men det är ytterligare ett negativt bevis för att man är udda.
Hon hoppas att det kommer en dag när hennes föreläsningar känns överflödiga, en dag när transpersoner är lika självklara som vem som helst.
– Vi är många fler än man tror och vi finns överallt. Det kan vara din granne, din vän, kanske din pappa eller prästen! Men så länge vi förlorar jobbet, blir uteslutna ur tidigare givna sammanhang, blir förlöjligade eller inte orkar leva längre – så länge fortsätter jag att berätta. Det handlar om vilket samhälle vi vill ha.
– Det är ingen livsstil att vara transsexuell. Det går inte heller att bota, det är en del av ens personlighet, säger hon.
Hör till privatlivet
Ingen som inte är en transperson – enligt definitionen en person som inte är överens med sitt biologiska kön och som har en stark längtan att höra till det andra könet – kan förstå hur det är. De känner sig ofta utsatta och kränkta, mår dåligt och lever isolerade liv.
– Det hade kanske varit lättare för mig att ”komma ut” om jag hade gjort det i yngre år. Men det var otänkbart då. Jag kände bara skam och skuld över att jag kände mig som kvinna. Det var en synd som borde bekännas, säger Ann-Christine Ruuth.
Hon beskriver sig själv som ganska pojkaktig som barn och som en ung Åke traktade hon inte efter flickkläder. Det var efter konfirmationen som hon inte hängde med längre.
En del som hon möter i dag vill prompt veta om hon låtit operera sig och i så fall på vilket sätt.
– Det hör till privatlivet. Lämna den delen! Jag påstår inte heller att jag bytt kön eller korrigerat könet. Hur ska man kunna byta det som sitter i huvudet? Jag har bara blivit mig själv, säger hon.
Säg hej!
Hon ger några råd för hur omgivningen kan göra det lättare för transpersoner.
– Släpp dina egna åsikter och börja med att säga hej – det fungerar alltid. Vi visar vilket kön vi vill tillhöra och om du ändå undrar kan du fråga hur personen vill bli uppfattad. Vill personen bli kallad hon eller han? Det är väldigt jobbigt att bli felkö-
nad. Jag har numera namn och personnummer som visar att jag är en kvinna, men trots det blev jag nyligen omtalad som ”han” av en läkare.
Ann-Christine Ruuth säger att samhällets strukturer är sega men de går att rubba.
– I ett öppet samhälle är mångfald inte ett problem som man måste åtgärda, utan en förutsättning för kreativitet och glädje!