Det är onödigt att skapa konstgjorda gränser
BIBELN/KORANEN Jag har lite svårt att reda ut vad Carl Gunnar Weckström egentligen vill säga (HBL 20.8). Jag tror att han menar väl, men några begrepp har han nog fått om bakfoten. Utrymmet tillåter mig inte att kommentera allting, men ett par saker vill jag gärna ta upp.
Weckström verkar sträva efter en världsbild som är tillräckligt liten för att han ska kunna greppa den. Det är förståeligt, det vill säkert vi alla. Men han kunde fundera en stund på om den bild som Bibeln ger faktiskt är äkta. Den beskrivning av universums och människans skapelse som Bibeln och Koranen ger stämmer ju helt enkelt inte överens med den verklighet vi kan observera. Det handlar inte om någon övertro på det mänskliga förnuftet, verkligheten ryms bara inte inom den religiösa ramen.
Vill vi sluta tänka själva och godta en falsk bild av verkligheten bara för att det är bekvämt att inbilla sig att vi förstår den? Eller bör vi göra vårt bästa för att ta reda på hur saker faktiskt ligger till, också om det kräver lite ansträngning?
Det tankefel som religiösa människor mycket ofta gör är detta: De förutsätter, presuppositionerar, att just deras gud existerar, som om det vore något självklart för alla och envar som inte behöver bevisas. Det är det inte. Dessutom räknar de upp regler de anser att denna föreställda gud har satt upp och förväntar sig att andra människor ska leva efter dem. Men trots att många har försökt har ingen ännu kunnat övertyga alla andra om sin egen version av gud, än mindre att de regler man vill tvinga på andra baserar sig på denna hypotetiska entitets vilja.
Är man sedan övertygad om ofelbarheten i sin egen världsbild vill man gärna få med andra i sin gemenskap. Problemet med det är att då ställer man också automatiskt dem som inte håller med utanför. En sådan gemenskap är inte inkluderande, den är exkluderande och bidrar till att öka på antalet olyckliga människor som ser våld som den enda utvägen. Är det vad vi vill?
Jag tror inte alls på att folk i Mellanöstern, eller någon annanstans för den delen, är så totalt annorlunda än vi. Vi är nämligen alla människor. Hur våra samhällen och vår kultur ser ut förändras med tiden. Kristendomen uppstod just i Mellanöstern som en fortsättning på många andra trossystem och delar sitt ursprung med islam, men nu tycks flera debattörer anse den vara grunden för vårt västerländska tänkesätt. Hur
Trots att många har försökt har ingen ännu kunnat övertyga alla andra om sin egen version av gud.
hänger det ihop? Nazisterna betedde sig minst lika barbariskt som muslimska terrorister på nära håll i Europa för bara ett halvt århundrade sedan, men i dag är samhällsordningen i Tyskland inte värre än i något annat västland. Så förändring är tydligen möjlig, till och med snabb förändring. Och vad värre är, också åt det sämre hållet. Det tog inte så värst lång tid för nazisterna att ta över.
Jag insisterar inte på att någon gud inte existerar. Jag vet inte. Det är en del av de mänskliga rättigheterna att få ha, eller inte ha för den delen, en personlig tro. Men det faktum att mänskligheten omöjligt kan enas om vilken gud som är den rätta eller ens vad denna gud i så fall anser säger mig att religion inte är någonting som mänskligheten kan bygga en gemensam grund på.
Religionerna kommer inte att försvinna åtminstone inom överskådlig framtid. Men vi måste gå förbi dem och kunna se vad som är gemensamt för oss alla. Vårt samhälle är nämligen numera globalt, vare sig vi vill det eller inte. Och världen är inte svartvit, vad som är rätt och fel är inte lätt att definiera. Om vi vill ha en bättre värld är det onödigt att skapa konstgjorda gränser för att splittra den gemenskap vi alla är en del av, nämligen mänskligheten.