Man blir lycklig av att rensa ut
Först rev han sönder Alkemisten av Paulo Coelho. Sedan slängde hela familjen var sin sak, en om dagen, i ett helt år. Kim Meyer ångrar inte experimentet. Man får mera utrymme både fysiskt och mentalt när man sorterar bort saker.
– Tanken att göra sig av med en massa onödiga saker kan verka jobbig. Så kände jag också, men sedan hela familjen enats om att vi var och en skulle sortera bort en sak varje dag var det bara ett roligt experiment, säger Kim Meyer i Kottby.
Med fyra personer i familjen blir det 28 saker i veckan och 1 460 saker på ett år. Att sortera bort så mycket på en gång känns oöverstigligt, men med en sak per dag, som dessutom dokumenterades på bild, gick det utan problem.
– Nu har vi ju slängt väldigt litet. Böcker har vi fört till bibliotek eller dagisar. Undantaget är Alkemisten av Paulo Coelho, som jag ville bespara mänskligheten från. Jag rev ut sidorna och satte dem i pappersinsamlingen och pärmarna i kartonglådan. En del andra saker har vi satt på återanvändningshyllan i klubbrummet. Det mesta kan man ju hitta ett nytt hem åt, ett par kassar med mjukisdjur gick till exempel till ett center för asylsökande, säger Kim Meyer.
Sitter i ryggmärgen
När året var slut fanns beteendet kvar i ryggmärgen.
– Man tänker efter innan man skaffar nya prylar. Det är skönt att se alla frilagda utrymmen, och man har ingen lust att börja fylla dem igen, säger han.
– Det är väl ungefär som att bli vegetarian. Argumenten bygger på hälsa, etik och ekologi, och det finns ingen orsak att gå tillbaka till animalisk föda eftersom man mår bra av att lämna bort den. Likadant är det med saker. Har du en gång börjat rensa så fortsätter du eftersom det är det enda vettiga. Att betala hyra eller vederlag för utrymmen som bara är fyllda med oanvända saker är dessutom ingen smart ekonomisk idé, säger han.
Men alla saker finns ändå kvar på något sätt. När dagens eller veckans föremål samlats ihop lade Kim Meyer dem alltid på samma vita lakan och fotograferade dem. Det blev ett slags kombinerad bokföring och minnesbok.
Barn är bäst på rensning
Man kunde tänka att det är lättare för vuxna att göra sig av med onödig ballast, att barn skulle klamra sig fast vid sina saker. Men det kanske inte är så.
– Vårt yngsta barn som var i förskolan under året när vi skalade bort saker blev först klar med sin mängd, i god tid före jul när vi avslutade experimentet, säger han.
Vad som helst vill man inte slänga, så är det också i Kim Meyers familj.
– Jag tror att vi omedvetet lät de viktigaste sakerna stå kvar. Sedan är det också viktigt att ta sakerna ur sitt sammanhang. Ser du mormors gamla porslinskatt stå i hyllan där den alltid stått kan den verka omistlig, men ta den i handen och lyft den ur sin miljö, rekommenderar Kim Meyer. Då är halva jobbet vanligen gjort.
Sedan gäller det att vara ärlig också, En hel årgång av en tidskrift är faktiskt bara en sak. Nästa dag ska du välja något annat.
ärvda saker belastar
– Tanken har legat länge i bakhuvudet. Vi har alla för många saker som tynger ner oss av irrelevanta orsaker. De flesta av oss skulle säkert i första hand slänga saker vi fått av andra, inte saker vi själva valt att skaffa oss. Bara för att man till exempel fått ärva någonting som tillhört en speciell person behöver man ju inte förvalta föremålet för evigt. Själv brukar jag alltid ge presenter med rådet att mottagaren gärna får ge dem vidare om de inte känns nödvändiga.
I bakhuvudet har han också den tioårsperiod när han sparade hushållets alla kvitton och arkiverade dem årsvis i kuvert.
– Jag vet inte varför det började. När tio år hade gått hade jag fyllt en hel skrivbordslåda och hann redan fundera på att ta nästa låda i bruk. Men så tog jag med mig alla kvitton till landet och brände upp dem. Det var befriande att slippa dem, och lättande att medge att jag hade gjort någonting fullkomligt onödigt i tio år.