Inställd promenad

På lördagen marscherade tusentals tappra, politiskt engagerade människor i centrum av Helsingfors för att visa solidaritet i antirasistisk anda för att kräva att vår politiska makt skall sätta stopp för det rasistiska våld vi fått bevittna på sistone.

Samtidigt skulle den sedan länge planerade Internationella Parkinsonpromenaddagen äga rum längs samma gator. Promenaden, som symboliskt skulle uppmärksamma Parkinsonsjuka och deras anhörigas vardag, annullerades föregående dag. Detta förmodligen av säkerhetsmässiga skäl(?). Träffen på Narinkens torg gick ändå av stapeln, men då vi i HBL (24.9) läste om hur polisen hoppats på att Nu räcker det-demonstrationen skulle flyttas till samma torg beslöt vi att inte alls delta. Det hade varit synnerligen viktigt att genom denna Parkinsonpromenad visa den solidaritet som råder inom Parkinsonföreningarna, familjer och vänkretsar, men som även är viktig för allmänheten.

Tankar som lördagen väck- te hos oss var att alla sjuka, oberoende politiskt klimat, verkligen tvingas leva med en mer eller mindre stigmatiserande sjukdom och ofta hamnar i skuggan av vår tids även större mänskliga problem. Vi bör visa solidaritet också inom mindre grupper och i och med att vi inte fick vår chans att göra det denna gång, genom nämnda promenad, vill vi göra det så här.

Ordningsmakten var säkert på rätt spår med sin ängslan för eventuella oroligheter och rent av för mycket folk i trafiken då promenaden annullerades. Speciellt då det gäller en skara varav en del är personer med funktionsnedsättning, många även i hög ålder. Det är att hoppas att vid ett annat tillfälle olika grupper, som verkar i positiv anda, tillåts visa sig på samma gator och torg.

Man kan leva med Parkinson. Likaså bör vi kunna leva i ett samhälle där mänskliga rättigheter inte tigs ihjäl.

MARIE PERRET dotter MARIANNE PERRET parkinsonsjuk Helsingfors