Analys: Allt grönt är inte skönt
HBL granskar partierna inför kommunalvalet 2017
När demonstranterna på onsdag samlas utanför stadshuset i Helsingfors är det pinsamt för de stora partierna som enats om förslaget till ny generalplan, men kanske särskilt penibelt för De Gröna som inte lyckats övertyga att hotet mot Centralparken är avvärjt. Debatten har blottat en splittring som finns både bland väljare och förtroendevalda.
De Gröna vill bli störst i Helsingfors men kan ha snubblat på målrakan, misstänker Tommy Pohjola när han granskar De gröna inför kommunalvalet nästa år.
I dag startar HBL:s serie om partierna i Helsingfors och huvudstadsregionen.
löftet att man tagit lärdom. Andra partier och politiker är medskyldiga men det är gröna politiker som hållit i och håller i trådarna i det katastrofala metrobygget, i stadshusen, i direktionen för Helsingfors stads trafikverk HST och i Västmetrobolaget: I Helsingfors HST-direktionens ordförande Tuomas Rantanen, direktionens tidigare ordförande och fullmäktigegruppens ordförande Otso Kivekäs, fullmäktigesuppleanten Jessica Karhu, som också hållit i ordförandeklubban i HST:s direktion, och i Esbo framför allt Jyrki Kasvi som ska övervaka Esbobornas intressen i Västmetrobolagets styrelse. Pekka Sauri vill fortsätta som direktör i stadshuset men är beroende av resultatet i kommunalvalet. Det är även nämnda lokalpolitiker. Och kommunalvalet är skälet till den gröna tystnaden kring metroaffären.
De gröna kan ha ett imageproblem i Helsingfors. Partiet vill vara en maktfaktor men det är den gröna maktpolitiken som kan förstöra egna festen. När allt kommer omkring är De gröna inte bättre än andra partier. Partimedlemmar som HBL talat med vittnar om klickbildning. Det är inte alls så fritt fram att tycka annorlunda än partieliten. De gröna talar om insyn och öppenhet men lever partiet verkligen upp till idealen?
Byggandet av västmetron pekar på många systemfel. Stora upphandlingar sker efter politisk kohandel och avsiktlig underbudgetering. Dyra beslut fattas av människor som knappt har ett hum om upphandlingslagen, förvaltningslagen eller offentlighetslagen. När sanningen till sist kryper fram, helt otroli- ga ”överraskande” notor ska betalas och allt fler besvikna Esbobor väljer bilen som de kör till fritidsaktiviteter i hemstaden och arbetsplatsen i Helsingfors, är ursäkten att allt är ju så himla svårt att förstå, att vi är bara hobbypolitiker. Ursäkterna är i alla fall gemensam egendom. Seriöst menade försök att åtgärda problem exempelvis genom att ge stadsstyrelsens koncernsektion större mandat att granska bolag som staden äger har sablats ned också av De gröna.
● Tillägget som de tre stora partierna i stadsstyrelsen fogade till förslaget till ny generalplan för en dryg vecka sedan är ingen garanti för att Centralparken inte naggas kraftigt i kanterna om säg 10–20 år. Tillägget är ingen ”räddning”. Det är inte juridiskt bindande, det är ett önskemål. Detaljen är inget som De gröna, Samlingspartiet och SDP torgför. Generalplanen ska klubbas igenom kosta vad det kosta vill. Precis som förarlösa metron, västmetron, och stängningen av Malm.
I det gröna Helsingfors är livet nära. Vi vill ha närbibliotek, närbutiker, närdaghem och -skolor, närkultur och nära till naturen. Vi tar oss fram genom att promenera och cykla eller med buss, spårvagn och metro. Vi vill ha ökad närdemokrati, så att alla har en möjlighet att delta i gemensamt beslutsfattande. Vi tar hand om våra närstående.
De gröna i Helsingfors De gröna kan ha ett imageproblem i Helsingfors. Partiet vill vara en maktfaktor men det är den gröna maktpolitiken som kan förstöra egna festen. När allt kommer omkring är De gröna inte bättre än andra partier.
Skribenten har bevakat och skrivit om lokalpolitik i över 20 år.