Feelgood för barn

Kliar det inte i fingrarna på författaren att våga sig ut på mer okänd mark? Det undrar recensenten som läser den fjärde boken om Pensionärsmakten.

BARNBOK

Malin Klingenberg ● Den fantastiske Alfredo ● Ill. Joanna Vikström Eklöv ● Schildts & Söderströms 2016

Den fjärde boken Den fantastiske Alfredo (2016) i Malin Klingenbergs lättlästa serie om Pensionärsmakten tuffar på i välkända spår. I boken innan vann Patrik och Irene skolans talangjakt. Första pris var en resa till Kanarieöarna som barnen nu får njuta av i sällskap av Irenes mamma och valda delar av den brottsbekämpande Pensionärsmakten.

Klingenberg kan vid det här laget sin genre. Stilen är rapp, kapitlen korta och intrigdrivna. Målgruppen är bokslukande nybörjarläsare vars önskedrömmar förbehållslöst matas. I Roald Dahlaktig anda (jag har svårt att föreställa mig att Klingenberg inte skulle ha läst och inspirerats av hans böcker) skruvas tempot upp och vässas stereotyperna. Alla vuxna (förutom pensionärerna) är lika barnsliga som de är korkade, så att barnen ska få glänsa. För Patrik och Irene lever ju ett spännande liv utan like, med tillgång till härligt varm solsemester, rafflande tjuvjakter, makalösa nöjesfält och knasiga uppfinningar såsom en kittelmaskin som får folk att berätta sanningen.

Riktiga sorger och problem hör inte hemma i den här typen av glatt harmlösa feelgood-böcker för barn. Irenes pappa Bi-Keps sitter visserligen fängslad med sina kumpaner för bankrån, men det är inte värre än att det går att rymma genom att klä ut sig till tanter. Skurkgänget utökas nu med ytterligare en slemmig figur, Alfredo, som det också kliar i fingrarna på när han får nys om att Pensionärsmaktens ordförande Bengta-Louise inte rest till Kanarieöarna utan sina älskade medaljer.

Klingenberg kan underhålla och det går säkert alldeles bra att årligen fortsätta ge ut titel efter titel enligt samma förutsägbara koncept.

Min fråga är ändå om vi faktiskt behöver fler likadana böcker av det här slaget? Kliar det inte i fingrarna på författaren att våga sig ut på mer okänd mark?