Modiglianis okända skulpturer
Amedeo Modigliani hade bara en separatutställning under sitt liv och var luspank när han avled. I dag betingar hans verk rekordsummor på auktioner och publiken vallfärdar till utställningarna.
Konstnären Amedeo Modiglianis långhalsade kvinnor är världsberömda. Mindre känt är att han under en period betraktade sig som skulptör, influerad av bland annat antiken.
”Alkohol passar inte medelklassen men för oss konstnärer är alkoholen nödvändig”, lyder ett citat av Amedeo Modigliani.
Som konstnär är Modigliani berömd för sina eleganta, ofta långhalsade kvinnor, men än mera känt är hans utsvävande leverne. Modigliani avled bara 35 år gammal, märkt av bland annat sin lungsjukdom och sitt alkohol- och drogmissbruk.
– Amedeo Modigliani är berömd för sitt liv, sina kvinnor och för att han var så snygg. Vi ville fokusera på honom som en seriöst arbetande konstnär, säger Sophie Lévy som är chefskurator för den utställning som nu når Helsingfors.
Amedeo Modigliani (1884–1920) var född och uppvuxen i Livorno, Italien. Efter konststudier i Venedig och Florens flyttade han till Paris 1906 och umgicks där i kretsarna av Pablo Picasso, Henri Toulouse-Lautrec och Cézanne.
Under de första åren i Paris tecknade och målade han konstnärsbohemerna i Montparnasse och Montmartre. Flera av de här arbetena finns med på utställningen.
Bekantskapen med Constantin Brâncusi förändrade Modiglianis syn på sig själv och han började betrakta sig som en skulptör.
– Vi vet inte hur impulsen till att börja arbeta med skulpturer föddes men vi har upptäckt att publiken inte känner till Modiglianis skulpturer lika bra som hans målningar, säger Jeanne-Bathilde Lacourt som varit biträdande kurator för utställningen.
För sina skulpturer använde Modigliani porös kalksten som han hittade på platser där metrobygget pågick i Paris. Materialet är krävande och på en del av de skulpturer som är utställda ser man att Modigliani börjat på ett arbete, misslyckats och sedan börjat om med något nytt på kalkstenens andra sida.
Impulser från egyptisk konst, liksom från kykladisk konst, syns tydligt i Modiglianis skulpturer. Den ryska poeten Anna Ahmatova, som Modigliani hade ett förhållande med, var en av dem som satt modell för skulpturerna.
En finländsk kontakt
En enda oljemålning av Modigliani finns, såvitt forskarna vet, i Finland. Det är porträttet av målaren Léopold Survage som Modigliani målade 1918. Ateneum köpte målningen 1955 och betalade en summa motsvarande 100 000 euro i dagens penningvärde.
Porträttet är ett av Ateneums internationellt sett mest efterfrågade verk.
Modigliani och Survage var goda vänner och i ett brev, som Léopold Survage sände till Ateneum 1956, redogjorde han för sina upplevelser i Modiglianis ateljé:
”Han rengjorde aldrig sin palett som därför blev väldigt tjock och tung. När ett arbete var färdigt sjöng
han ofta vemodigt melankoliska recitativ på hebreiska.”
Léopold Survage hade också en finländsk koppling – hans farfar hade bott i Villmanstrand som var ryskt sedan 1743. Farfadern flyttade senare till Moskva för att grunda en pianofabrik.
I Ateneums arkiv har intendenten Anna-Maria von Bonsdorff nu hittat ett tal som Léopold Survage höll i Paris vid invigningen av en Modiglianiutställning 1947.
Talet är så nyupptäckt att det inte finns med på utställningen men det översätts för tillfället till finska och engelska och kommer att ställas till konsthistorikernas förfogande.
Porträttet av Léopold Survage målades i Nice dit Modigliani hade flyttat med sin sambo och musa, Jeanne Hébuterne av rädsla för
en invasion av Paris. Paret återvände till sina gamla kvarter i Montparnasse 1919. Då hade de ett barn och snart var ytterligare ett på väg.
I början av 1920 drabbades Modigliani av hjärnhinneinflammation, han föll i koma och avled den 24 januari. Den förtvivlade Jeanne begick självmord och kastade sig ut genom fönstret i sina föräldrars lägenhet. Paret är begravt på Père Lachaise. Amedeo Modigliani lämnade drygt 400 verk efter sig. En stor del av dem finns hos privatsamlare.
– Privata ägare är inte alltid särskilt intresserade att låna ut sina verk till utställningar och därmed avstå från dem i flera månader, konstaterar Sophie Lévy.