Nukleär nedrustning åter på världens politiska dagordning

En olycka kommer sällan ensam, heter det. Men även lyckliga utgångar kan sammanfalla. Så skedde 27 oktober. Politiker och diplomater i tre olika parlamentsbyggnader (jag använder här ordet parlament i en något vidare betydelse än den vanliga) dristade sig då till att återinföra den nukleära nedrustningen på världens politiska dagordning.

I Paris publicerade 101 senatorer och deputerade ett lagförslag om folkomröstning: ”Vill du att Frankrike förhandlar med alla berörda stater och genom ett avtal förbinder sig att förbjuda och fullständigt avskaffa kärnvapnen under ömsesidig samt strikt och effektiv internationell kontroll?”. När en femtedel (185) av landets parlamentariker väl undertecknat och 10 procent av väljarkåren (4,5 miljoner) understött lagförslaget måste folket äntligen ges fullmakt att avgöra frågan.

Några timmar senare antog Europaparlamentet (EP) i Bryssel med 415 röster för, 124 mot och 74 frånvarande en resolution i samma ärende. EP uppmanade nämligen Förenta Nationernas (FN) generalförsamling att under 2017 sammankalla en konferens med uppgift att förhandla fram ett ”rättsligt bindande instrument” som kriminaliserar kärnvapnen. Europaparlamentariker från vänster-, höger- och centerpartier förenade sig alltså kring resolutionen som därmed kunde genomdrivas med betryggande majoritet.

Då det redan hunnit bli midnatt i Paris behandlades slutligen en resolution om kärnvapenförbud från Österrike, Brasilien, Irland, Mexiko, Nigeria och Sydafrika i New York. Av de närvarande representanterna för 177 länder i FN:s generalförsamlings första utskott (nedrustningsutskottet) röstade 123 för och 38 emot medan 16 avstod från att rösta. Resolutionen kommer upp till behandling och omröstning i generalförsamlingen i början av december. Då antas majoriteten för kärnvapenförbudet bestå eller rentav växa.

Vilka stater röstade emot resolutionen? Jo, först och främst USA, Storbritannien, Ryssland och Frankrike samt Israel. De fyra förstnämnda är permanenta medlemmar av FN:s säkerhetsråd och har undertecknat ickespridningsavtalet (vilket Israel inte har gjort). Flertalet av de 33 övriga nejrösterna lades av USAallierade inom Nato eller utanför (till exempel Sydkorea, Australien och Japan).

Tre kärnvapenstater – Indien, Pakistan och Kina – avstod från att rösta. Det så kallade internationella samfundets – ödesgemenskapens? – pariastat, det vill säga Nordkorea, röstade emellertid för resolutionen. Tala om ödets ironi!

Generalförsamlingen ska med andra ord fatta beslut om att kalla till en FN-konferens om ett rättsligt bindande förbud mot kärnvapen. Platsen och datum för konferensen preciseras till New York, 27–31 mars samt 15 juni–7 juli 2017.

Vad kan och bör vanliga medborgare göra för att ro avtalet – troligen ett av de viktigaste någonsin – i hamn? Det gäller naturligtvis att hålla saken framme, att skapa medvetande om avtalets nödvändighet. Av olika mer eller mindre direkta metoder skulle jag vilja nämna en av de minst långsökta. Helsingfors stadsstyrelse fogade sig tidigare denna höst i fullmäktiges vilja och beslöt att ansluta Finlands huvudstad till det internationella nätverket ”Borgmästare för fred”, vars upphov och koordinator finns i Hiroshima. (Beslutet träder formellt i kraft vid årsskiftet.) Se till att huvudstaden aktiverar sig för nukleär nedrustning! Och ifall man, såsom jag, bor annorstädes, försök att verka för att också din kommun snart syns på webbsajten www.mayorsforpeace.org.