Ge inte ansvar åt hälsovården

I samband med eutanasidebatten nämns ofta smärtvård som ett alternativ, utan att smärtvårdens betingelser värderas eller analyseras. Lindriga smärttillstånd kan behandlas med varierande framgång. Kroniska smärttillstånd är mer problematiska och ju svårare smärtorna är, desto mer begränsade blir värdealternativen och i synnerhet deras effekt.

Vid kroniska smärttillstånd strävar man inte efter att maximera vården, tvärtom strävar man efter att minimera medicineringen, med god orsak. Starka värkmediciner förlorar med tid sin effekt och är vanebildande. Detta är inte ett stort

problem i Finland, men i USA skrivs dessa recept ut mer liberalt med katastrofala följder. Den genomsnittliga överlevnadstiden för patienter som i USA fastnar i en beroendespiral är under två år.

Smärtvården i Finland är begränsad till ett fåtal specialister främst inom patientvården. Ansvaret faller till stor del på den enskilda patienten, inte endast ekonomiskt, patienten måste även besitta den själsliga styrkan att balansera mellan smärta och överdos ansvarsfullt. Av patienterna som får vård klarar 95 procent av detta tack vare noggrann övervakning. De som får vård utgör dock en minoritet. Anestesiologer är inte automatiskt kompetenta smärtläkare och vanliga läkare saknar både kompetens

och befogenhet att skriva recept. Majoriteten av smärtpatienterna står ensamma utan seriös vård och det syns i landets självmordsstatistik, i den mån man kan tala om självmord, när man beaktar den underliggande orsaken.

God palliativ vård bör vara en självklarhet i de fall den fungerar. Smärtvård får dock inte bli ett blint argument som avsiktligt frånser patientens lidande.

Då kyrkans representant definierar naturlig död som ”god” väcks frågan: Är då patientens smärtbefriade död dålig eller ond? Oberoende av hur kyrkan ser på sina medlemmars rättigheter är det landets lagstiftare som skall definiera och skydda medborgarnas rättigheter.

Ett av läkekonstens centrala credon är att inte orsaka skada. Eutanasi är givetvis inte en skada, en läkare kan dock uppleva döden som den ultimata skadan. Eutanasi är inte sjukvård och får inte kopplas till sjukvården. Sjukvård och eutanasi är två skilda, illa förenliga frågor.

Jag vill i livets slutskede ha eutanasioptionen oberoende av om jag använder den eller inte. Jag vill inte tvingas överväga självmord mot min vilja, i förtid, för säkerhets skull. Om eutanasilagen stiftas får ansvaret absolut inte hamna i händerna på hälsovården som kan uppleva frågan som ideologiskt eller moraliskt problematisk.