Upptäck Hildonens Lissabon
I Lissabon finns tre heliga F. De står för Fata, Fado och Fotboll. Wilfred Hildonen har bott i Portugal i tolv år och av F:n väljer han främst Fado. Portugisernas tango påminner om Finland – fast på ett mycket livligare sätt. Följ med på en tur i Lissabo
Alla som läser Hufvudstadsbladet känner Wilfred Hildonen. Han har tecknat för tidningen i 24 år. Färre vet att han jobbat på distans sedan slutet av 1990-talet.
– Det går alldeles utmärkt, jag följer med det finländska politiska livet på nätet. För att kunna göra bra karikatyrer behöver man se bland annat hur en person rör sig, säger Hildonen.
Vi träffas i huvudstaden i hans nya hemland och han väljer tornet i Belém som träffpunkt. Härifrån seglade Vasco da Gama ut för att upptäcka sjövägen till Indien 1498. Lissabon blev världens handelsmetropol. Men i dag är landet ett av de fattigaste i Västeuropa.
– Pompa och ståt som väl kan mätas med den i Rom och Paris kombinerad med arbetslöshet, nedslitna byggnader och fattigdom, säger Hildonen.
Han har kommit resande från sin hemstad Viseu i norra Portugal tillsammans med hustrun, brasilianska Ceiça Gonçalves för att träffa oss i Lissabon.
Unika kakor i kakelmiljö
Betlehem eller Belém som den rika förstaden till Lissabon heter på portugisiska bjuder på många turistattraktioner, till exempel klostret Os Jerónimos, nyrenoverade palatsliknande hus.
Men Hildonen kastar bara en blick på de ringlande köerna till de världsberömda sevärdheterna och styr bestämt stegen ett kvarter österut till Pasteis de Belém. I det berömda bageriet/kaféet är trängseln stor och man köar som på en flygplats. Men det gör ingenting för väggarna är prydda med blåvitt klassiskt portugisiskt kakel och vi har fri utsikt till köket där de små kakorna bakas på löpande band.
Omsättningen är stor och vi får snabbt ett bord. Pastel de Belém, avnjuts högtidligt, liksom konnässörer gjort här i 150 år.
Samma kaka, Pastel de Nata, ser du överallt i Lissabon men nu handlar det om originalet som bygger på nunnornas hemliga recept från klostret alldeles invid.
– Smaken är annorlunda än de vanliga kakornas, speciellt fyllningen av vanilj har en mjukare mycket mera delikat smak, säger Gonçalves.
– Ett självklart mål för den som besöker Lissabon, säger Wilfred Hildonen och låter sig väl smaka.
Själen gillar värme
Trots att vi är inne i oktober är det varmt i dag.
– Kring 20 grader är svalt, det kan bli upp till 46 grader i Lissabon, litet som en dåligt eldad bastu, konstaterar Wilfred Hildonen, som trivs
TEXT CAMILLA BERGGREN FOTO EVY NICKSTRöM
med värmen, mellan 30 och 40 grader är bäst. – Själen mår bättre i värme. Stärkta till kropp och själ köper vi biljetter i en liten kiosk och hoppar på spårvagnen 15E med destination den fashionabla stadsdelen Baixa vid Tejos strand.
Hildonen leder oss vidare till gamla Lissabons absoluta centrum. Och fastän turister och turistbussar flockas här kan man inte se sig mätt på det öppna torget Praça do Comércio. kantad av Tejo, floden som rinner ut i Atlanten, och den mäktiga triumfbågen som leder besökaren in i staden. Det är enkelt att föreställa sig hur viktiga gäster lade till vid kajen och vandrade upp för stentrappan till Europas mäktigaste handelsstad och kolonialmakt.
Många talar ännu om torget som slottsplatsen för här är historien ständigt närvarande. Man talar också fortfarande om jordbävningen 1755 som följdes av en tsunami och sopade i väg största delen av staden, bland annat det kungliga palatset invid stranden.
– Torget och triumfbågen har byggts för att visa makt. Här finns pompa och ståt som gott kan konkurrera med Paris, säger Wilfred Hildonen.
Platsen har också en betydelse för hela Portugal, här hålls fortfarande alla stora demonstrationer.
Som direkt nedstigen ur historien, under den pampiga triumfbågen, Arco da rua Augusta, träffar vi en intressant figur.
I en graciös pose sitter en kvinna iklädd en 1700-tals dress, precis som om hon vore representant för de högre stånden och just anlänt från kolonierna.
Men historien har haft sin gång. Det visar sig att rumänska Maria själv eller med hjälp hittat ett vackert sätt att tjäna pengar. Inget gemensamt språk hittas, folk flockar sig och frågar vad som står på, vill hjälpa. Den sagolika stämningen bryts definitivt då Maria plockar fram sin mobil ur 1700-talsdressen för att hitta en tolk. Vi håller på att totalt förstöra Marias kommers.
– Så här är det, att tala med främmande människor är mycket lätt i Portugal. Om du frågar om råd i en butik kan det hända att affärsinnehavaren resolut stänger för att följa dig till ditt mål, berättar Wilfred Hildonen.
Arco da rua Augusta är porten till staden, vi banar oss väg genom turistströmmen upp längs Rua Augusta och pastejerna från Belém har hunnit sätta sig. Var hitta ett bra lunchställe så här mitt i centrum? Här är priserna höga och kvaliteten inte alltid perfekt.
Wilfreds råd hjälper oss och vi behöver gå enbart ett kvarter upp österut till Rua de Santa Justa 3 så hittar vi Floresta das escadinhas som lockar med färsk fisk.
– Matkulturen var inte den bästa tidigare, mycket skosulebiffar och pommes frites säger Hildonen medan vi bänkar oss.
Han väljer ställets specialitet, Segredos do porco preto, den svarta grisens hemlighet.
– Om du inte vill ha fisk är oxkött med fettrand, Picanha, toppen.
Sopa verde för två euro
Hildonen rekommenderar också portugisiska soppor. För ett par euro äter du, till exempel, Sopa de pedra, den portugisiska versionen av soppa på en spik. Vanligast på de små haken på bakgatorna som ofta bara har några bord är Caldo verde, grön soppa.
– Du kan få en trerätters måltid för en femma om du hittar rätt ställe.
Willfred Hildonen och Ceiça Gonçalves väljer konsekvent vatten till maten.
Ingen bryr sig. Alkoholkulturen är verkligen annorlunda än i Finland.
– Här i Portugal är det pinsamt om man är synligt berusad.
Vårt nästa mål är det stora museet Gulbenkian och hit tar man sig lätt med buss och metro.
Vi tar den blå metrolinjen från det andra pampiga torget, Restauradores, och stiger av vid stationen São Sebastião. Museet är ett av Wilfred Hildonens absoluta favoritställen i Lissabon.
– Den permanenta utställningen är bäst, här finns tusentals föremål; allt från bruksvaror till konsthantverk och de stora mästarna Rembrandt och Rubens.
... att tala med främmande människor är lätt i Portugal. Om du frågar om råd i en butik kan det hända att affärsinnehavaren resolut stänger för att följa dig till ditt mål.
Allt som visas här kommer från den armenisk-turkiska oljemiljardären Calouste Gulbenkians privata samlingar. Han levde sina sista år i Portugal och testamenterade samlingarna och förmögenheten till en stiftelse som bär hans namn.
– Museet står sig bra i konkurrens med andra metropolers. Men kom och kolla parken, manar Hildonen.
Och museet ligger mitt i en enorm park med slingrande stigar, en sjö, små broar över vattenfall och en amfiteater. För att inte tala om all konst. Här kan du gott tillbringa en vacker dag.
– Parken är ett konstverk i sig.
Forna kolonin tar över
Brasilianska Ceiça Gonçalves håller med. Brasilien, den forna kolonin som blev självständig på 1800-talet är ständigt närvarande i Lissabon. Banden är starka och nu är det fråga om vem som är imperialister. Den forna kolonin har ekonomiska svårigheter men enorma mängder råvaror och åtminstone språket, den brasilianska versionen av portugisiska håller på att ta över. Språkkurserna i “brazilian portuguese” är efterfrågade.
Wilfred är gift för fjärde gången och Ceiça Gonçalves och han är oskiljaktiga.
– Vi träffades på det stora nätet och hon verkade så intressant att jag tog mig en tur till Brasilien.
Han stannade en månad. Men återvände sedan till Portugal.
– Turisterna känner inte Brasilien. Kriminaliteten är ständigt närvarande, jag har aldrig gillat ställen med stora sociala skillnader.
Jämfört med den forna kolonin är Portugal ändå lugnt och välbärgat.
– Här kan du vandra omkring mitt i natten ostörd, här får du vara i fred, säger Hildonen.
Själv kommer han ursprungligen från Finnmarken, född med finsk mor och sjösamisk pappa. Skillnaderna mellan Portugal och Finnmarken är förstås enorma. Men förutom klimatet lade Wilfred Hildonen först märke till vänligheten och den spontana artigheten. Ni är ett vanligt tilltalsord och många titulerar ännu mor och far med orden min fru och min herre.
– Här har jag gjort bort mig några gånger. Men jag brukar försvara mig med att i Norge är vi så demokratiska att vi till och med duar kungen.
Mörkt som i en säck
Man säger att Lissabon är vackrast i skymningen. Då vi åkt tillbaka in till det historiska centrum tar vi en promenad längs södra kajen Cais do sodré. Mörkret faller snabbt på
Fadon handlar om hjärta och smärta, svårmod och olycklig kärlek.
och då är det mörkt som i en säck. Vi söker oss till Café Nicola, ett av de äldsta och finaste fadokaféerna i centrum. Stan är full av ställen där man kan höra fado, de är mer eller mindre propra. Söker du dig till Alfama vid midnatt ljuder portugisernas tango i de smala gränderna. Också i Bairro Alto finns flera fadokaféer.
Nu vill vi träffa fadosångerskan Carla Linhares. Hon började träna fado redan som liten flicka i hembyn.
Då Carla sjunger sker det med slutna ögon och yviga gester, inlevelsen är stark. Och vibratot påminner en aning om strupsång.
– Den klassiska fadon handlar om hjärta och smärta, svårmod och olycklig kärlek för det mesta, säger Wilfred Hildonen.
Carla gör oss sällskap en stund och berättar att hon föll för fadon redan som fjortonåring.
– Man kan inte lära sig fado, man måste uppleva och öva, öva, öva. Det finns så kallade öppna Fados där sångerskan själv improviserar orden. Jag sjunger om livet, kärleken, längtan efter något som jag inte har i dag, berättar Carla.
I fin fadostämning tar vi en av Lissabons gula taxibilar till övernattningsstället.
Bara för att märka att chauffören satt på det dubbla priset.
Men en nästan gråtande portugisisk taxichaufför betalar snällt tillbaka då Wilfred Hildonen inleder en diplomatisk förhandling.
Så är det ofta i Portugal, det är lätt att tala med folk, men landet hör till Västeuropas fattigaste och arbetslösheten är över tio procent. Det gäller att vara uppmärksam – speciellt i turistkvarteren i Lissabon.