Keldjuren får äta upp sin julgåva
Om de måste skulle de hellre äta mindre själva än låta hundarna svälta. Det långtidsarbetslösa paret är stamkunder i brödköerna, men nu köar de för gratis hundmat.
Hundra meter lång ringlar kön över Hagnäs torg redan innan djurskyddsföreningen Rekku Rescue påbörjar sin första systematiska gratisutdelning av hund- och kattmat till mindre bemedlade.
– Vanligtvis står vi i brödköer för människor. Alla bidrag vi kan få är välkomna, säger Susanna Holmberg som köar tillsammans med Juha Gyldén.
Det långtidsarbetslösa paret har två stora hundar hemma i Gårdsbacka. Med dem gör de tre långa rundor varje dygn. Hundarna rutar in vardagen, ger den ett mönster och ett innehåll. Och en extra utgift – hundmat för 100–200 euro i månaden.
– De får lite matrester, men mest hundmat. Vänjer de sig vid människomat blir de krångliga, säger Gyldén.
Han jobbade som murare i 26 år tills en skada satte stopp för det för tre år sedan. Hon har likaså varit arbetslös i tre år när kontorsjobbet försvann. Under den tiden upplever paret att allt blivit dyrare. Men hundarna kunde de ”aldrig” avstå, även om de kostar.
– Skulle vi få det ännu kärvare måste vi själva äta mindre, säger Juha Gyldén.
Lite längre bak i kön står en äldre dam. Vieno Järvinen har varit sjukpensionerad i nästan 15 år, och hennes hund fyller snart 14. Hunden var hennes makes ögonsten fram till hans död. I dag sköter hon hunden ensam, eller med lite ”hjälp” av katten.
– Katten bråkar med den, stackarn. Men hunden är klok, den förstår allt jag säger, och den lyder, säger hon.
Fru Järvinen påpekar att hon aldrig står i de vanliga brödköerna. För att ha lite mer än sjukpensionen ger henne säljer hon julblommor på tor-
get som hon plockat och torkat under sommaren.
– Jag har aldrig fått en penni av staten, men jag klagar inte.
Hon säger sig veta hur det går till i brödköerna:
– Precis som här finns där både de som behöver mathjälp och de som inte behöver. Jag känner folk som går där så jag vet. Det finns alltid de som tar för sig bara för att det är gratis.
Roosa Partanen som leder föreningen Rekku Rescue bedömer att den stora merparten av människorna i kön har ett genuint behov även om det kan finnas enskilda undantag.
– Snarare finns här folk som är beredda att äta mindre själva för att kunna ge sin hund tillräckligt med mat. Vi vill skänka de här människorna lite julglädje. Kan folk spara en slant på hundmaten kanske de kan köpa någonting åt sig själva, säger hon.
Utdelningen börjar och kön rör sig sakta framåt. Det står skrivet på paketen precis hur många paket av vilken sort varje kund får ta. Men kön blir inte kortare fastän den rör på sig, för det strömmar hela tiden till mer folk.
– Tidigare ordnade vi en mindre utdelning till folk som vi visste har det svårt. Men i år vill vi satsa större, för det är allt fler som ber oss om mathjälp till keldjuren, säger Partanen.
Föreningen tar också emot keldjur som ägarna inte längre kan ta hand om, och letar ett nytt hem åt dem. Minna Monto som svarar för omplaceringen säger att de har ökat markant på hennes elva år i frivilligjobbet.
Varför tar folk ett keldjur om de inte kan sköta om det?
– Allra oftast handlar det om oförutsedda förändringar i livssituationen, som gör att folk inte längre kan ta hand om sina djur.
Kön är fortsatt lång. Föreningen har lovat att matpaketen, som specialaffärer och hund- och kattmatsproducenter donerat, ska räcka till de femhundra första. Utan tidigare erfarenhet är det svårt att uppskatta efterfrågan.
– Men, avslöjar Roosa Partanen, vi har avtalat om en extra försändelse om det behövs. Vi vill inte att någon ska bli utan.